Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en präktig vagn med sköna hästar körde fram, och
hunden och prinsessan foro till bröllopsgården. Der blef
stor glädje, når hon välbehållen och med så mycken prakt
kom till fädernehemmet, men hon undvek noga att tala
allena med någon af de sina. Hunden gaf noga akt på
henne, och innan de andra gästerna lemnade bröllopssalen,
smekte han henne med foten, och så följde hon
med honom hem.
När det andra året var förlidet, fick prinsessan åter
ett barn, som hennes make tog ifrån henne, utan att hon
fick veta hvar det hamnade. Någon tid derefter var hon
ute och lustvandrade med hunden, och då hörde hon åter
sin faders klockor ringa; hon visste att det var till hennes
andra systers bröllop. Äfven nu fick hon lof att fara till
bröllopet, hunden följde med; hon hade nu en guldstickad
drägt, och äfven hästarne och vagnen voro präktigare än
förra gången.
Hur mycket än hennes moder sökte efter tillfälle att
få tala allena med sin dotter, och hur varmt denna än
längtade efter att få förtro sig till sin mor, höll hon dock
sitt löfte till hunden och undvek att tala allena med någon
af de sina, och då det led fram på natten, smekte han
henne med foten, och så foro de hem till hans slott.
När det led fram på det fjerde året, fick prinsessan
sitt tredje barn, och då hunden tog äfven detta, föll der
ängslan på moderns sinne, ty hon visste ej, om barnen
fingo lefva eller om de blefvo dödade. Då hände det sig
åter för tredje gången, att hon hörde sin faders klockor
ringa, denna gången till hennes brors bröllop, och hon
bad åter hunden, att hon skulle få lof att fara hem till
sin faders gård. Han samtyckte äfven nu till hennes bön,
och de foro båda med ännu större prakt till detta bröllop,
än till de två förra. I synnerhet var det prinsessans
klädning af guldtyg, stickad med perlor och ädla stenar, som
i prakt öfvergick allt hvad hennes mor, systrar och gästerna
någonsin skådat.
Denna gång lyckades det hennes mor att få tala vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
