Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - Före skoltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läste jag genom bibeln, under det jag vaggade syster
Hildegard 1808 och fick s. å. Kolmodins Dufvoröst och
Qvirs-felts Örtagårds Sällskap, då jag var med min far vid Eneryda
marknad, där då en skomakare, som far nyss förut bedt
komma till oss, blef ihjälslagen. Kommo så
landtvärni-sterna tillbaka, dödligt sjuka. Tvänne, som tjänat hos min
far som drängar, besökte jag, då prästen gaf dem H. H.
Nattvard. Hos den ene talade Malmberg öfver 1 Mos. 12: 1.
Fadern hade nyss berättat, huru han funnit sin son döende
och en sergeant Tengelins fostersson — Ingemar Persson,
syster Stinas svärfar — redan som död till begrafning
undanlagd. Dessa skildringar verkade på mig ända till
kroppsligt lidande. Stor borgerlig nöd sätter folket i en slags
exaltation, och jag minnes flera dylika ögonblick den tiden
i min faders hus. En söndag hörde jag uppläsas, att alla
socknens soldater, utom Dufva, Qvick och Sparf, stupat
eller blifvit fångna. Än anmärkte man, att ett jordskalf,
som tydligen iakttagits, varit en följd af skjutandet, då
danska flottan togs och Köpenhamn bombarderades af
engelsmännen, än spridde sig rödsoten förfärligt, än »knäpptes
skallen» i fars hage efter en mängd tjufvar, särdeles
inhemska, som gifvit sig ut, under det en förolyckad engelsk
besättning strök fram från Östersjökusten till Göteborg:
allt upprörde mig och väckte mina själskrafter till
verksamhet. Kanske bör jag berätta en liten tilldragelse under
den där skalltiden efter människor, där min fintlighet
tillvann mig fars beröm. Jag var ensam hemma med min
lilla syster; de ofri ga voro i kyrkan. Plötsligen fick jag
se några främmande hufvuden nalkas i en sädesåker, allt
då och då lyftande sig upp för att se, om någonting
af-styrkte att gå vidare. Då öppnade jag ett fönster och satte
barnet där, som skrek häftigt. Själf öppnade jag alla
dörrar och visade mig än i den ena, än i den andra, ropande
och befallande. De där hufvudena syntes ej längre i åkern.
Öfvertygelsen, att gården hade folk hemma, aflägsnade dem.
Min far hade aldrig haft nyckeln ur någon dörr eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
