Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan i stället smörja hufvudet och två ansiktet, på det
deras fasta ej måtte synas för världen, följer i detta
dokument uttalanden om de förbundnas rätt att i sitt lefverne
uppträda ej såsom »världsföraktare* utan »med en ädel
gladlynthet och anständig munterhet», därvid de dock
alltid borde vara beredda att frimodigt bära Jesu smälek.
De skulle alltid söka uttaga bjälken ur sitt eget öga,
innan de började med granden i brödernas; de borde
icke bekymra de svages samvete, icke döma, icke förtala,
-hafva frid med alla, så mycket till dem stode, samt
söka att gagna i allt hvad de kunde. För att icke bli
kalla eller liknöjda ville de under sin samvaro i Växiö
en timme hvarje morgon till gemensam uppbyggelse
förrätta bön, därvid de borde göra en uppriktig tillämpning
af det lästa på sina hjärtan, uppmuntra hvarandra att stå
fasta i tron, påminna sig egna och med broderlig
vänlighet hvarandras fel och afbedja dem hos den förbarmande.
»Åfven», heter det vidare, »afsäga vi oss, ehuru hvar för sig,
utan att betunga någon annans samvete, allt bruk af
spirituösa drycker, som ej gagna hälsan och som kunna genom
vanan bli fördärfliga». Jämväl »kortspel ibland bespottare»,
eder, dans, om de förutsågo att den kunde skada
religiositeten, sådant tal, som icke höfdes, alla småaktigheter i
karaktären ville de afstå ifrån. Korteligen: de förbundo
sig till att taga sitt ok i ungdomen och vandra i Jesu
fotspår, under hopp att han, som i dem begynt ett godt verk,
ock måtte det fullborda intill Jesu Kristi dag. »Måtte»,
så slutar öfverenskommelsen, »nedanstående namn äfven
inskrifvas i lifsens bok!» Därpå följa dessa: Sv. Joh.
Alander, C. Björkman, N. Ekbom, Peter Wiese Igren, C.
Rodhe och G. W. Slettengren.
Där är visst mycken enfaldighet i denna ordrika
uppsats, men också tillräckliga bevis, att ej svärmeri och
öfver-drift i onödiga ting bemäktigat sig oss. Jag gjorde
uppsatsen, utan att Sandell visste däraf, och jag tror att han
fann däri, om han såg den, alltför mycket »lagom». Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
