Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonen, innan ännu Gustaf De la Gardie och hans gästvän
hunnit ur sina sängar, steg excellensen in till dem och
förkunnade dem, att prinsessan samma dag skulle hålla sitt
intåg från Haga; Gustaf De la Gardie vore bjuden på
frukost till grefve Magnus Fredrik Brahe för att från fönstren
i hans bostad vid Drottninggatan åse intåget; och då
gref-ven hört, att han hade hos sig en vän, både han honom
ändtligen föra denne sin vän med sig.
Så skedde ock. De infunno sig vid frukosten, där de
sammanträffade med husets svågrar, baronerna Koskull från
Engaholm, en baron Löwen, J. H. Schröder från Uppsala
samt åtskilliga andra. Vid bordet uppstod lifligt samspråk,
därunder baron Löwen berättade, att han gjort en snillrik
uppfinning. Då han å sin gård om kvällarna lämnat
arbetsfolket betalning i nya skillingssedlar för dagsverket,
hade han nämligen för en ringa kostnad den fägnaden att
om morgonen få mer än halfva antalet af de där sedlarna igen.
Man undrade genom hvilket trolleri en sådan verkan
kunde åstadkommas.
»Jo,» svarade baronen, »jag låter en min betjänt hålla
krog nere vid grinden, där alla måste gå förbi!»
Metoden skulle möjligen förekommit fyndig nog, om
den ej erhållit närmare belysning.
»Tillåt mig fråga,» sporde den unge Lunda-magistern
»om herr baron ärnar länge bo kvar där på orten?»
»Huru så?» frågade denne.
»Jo i det fallet,» återtog Wieselgren, >torde
vinstberäkningen böra afse icke året utan lifstiden. Då arbetsfolket
hunnit få smak för brännvin och därmed deras både
arbetslust och arbetskraft förminskats likasom ock deras barn
blifvit illa uppfostrade, torde deras blifvande dagsverken
ej vara värda dagspenningen, och allt det elände, som
uppväxer, kosta mer att afhjälpa än vinsten på krogen vid
grinden inbringar.»
»Han har rätt!» ropade baron Carl Gustaf Koskull
Peter Wie s«lgren. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
