Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min gradualdisputation och själfva handskriften blef jag af
professor Lindfors kallad till docent i literaturhistoria i
Lund den 12 Februari 1824.»
Genom sitt omåttligt trägna arbete fick W. ej mycken
tid öfrig för knytande af personliga förbindelser i
Fyrisstaden. Den, som kände honom, förstår nog, att jämte det
anförda skälet för en så orimlig kraftansträngning och en
så utomordentligt klen kost, låg ett annat, förestafvadt ej
mindre af hans djupa motvilja mot all skuldsättning än
äfven af hans naturliga benägenhet att frikostigt gälda hvarje
honom bevisad tjänst. För att kunna detta senare, ålade
han sig själf umbäranden till en nästan otrolig grad.
Därigenom blef det honom möjligt att i hvarje fall tillgodose
andra i hvad han kände sig emot dem förpliktad, under
det han för sitt eget tillgodoseende nöjde sig med det
möjligast minsta, som för hvar och en annan skulle tyckts
alldeles otillräckligt. Men dylik försakelse gjorde honom
intet bekymmer. Han tog allt sådant som en lek och lät
ingen märka något.
Alldeles utan bekantskaper framlefde han dock icke
sitt Uppsalalif. Från Braheska frukosten i Stockholm kände
han ju J. H. Schröder; hos professor Bergfalk hade han
träffat Nicander, och hos den sistnämde lärde han känna
Erik Sjöberg-Vitalis. Wieselgren och Nicander bodde på
hvar sin sida om Fyrisån; och då den förre såg ljuset brinna
i Nicanders bostad nästan hela nätterna, skref han till
honom den latinska epistola, som är tryckt i hans Lusiones
poe-ticse p. 20: Carolo Augusto Iuveni viros vicenti (Nic-ander).
Sedan slöto de sig till hvarandra i den varmaste vänskap.
En gång, då W. besökte honom, låg en lång student, klädd
i vadmälskappa, på rygg i hans säng; det var Vitalis. Denne
vårdade sig icke om att hälsa på Lundamagistern, då
Nicander presenterade honom; men W. låtsade icke härom
utan föreslog, att de alla tre skulle göra en promenad
tillsammans, i stället för att den vackra aftonen sitta inne.
Härtill förmådde han också Sjöberg. Sedan upprepades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
