Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förtal! Ingalunda!» genmälde Schröder. »Vi möta
honom. Alldeles!»
»Möten honom då på egen hand,» svarade W.
»Nej, ingalunda. Vi känna honom ej. Du måste vara
med och presentera oss». — Och därvid blef det.
Klockan 8 e. m. tågade studenter och många äldre
akademici med sångarne i spetsen förbi slottet utåt
landsvägen för att möta den store skalden. J. H. Schröder och
G. W. Gumaelius ledde studentskaran. Mötte de så en
halftäckare och en bondvagn. På den senare såg W.
skalden ligga i sömnens och drömmens armar; han hade väl
funnit det för kvaft eller obekvämt i den andra vagnen och
därför placerat sig här.
»Jag ansåg bäst», berättar W., »att låtsa som
ingenting och låta hälsningståget gå förbi bägge vagnarne.
Därefter hviskade jag till min granne, att jag i dumhet fört
dem för långt; de borde återföra tåget till Hjertmans
källare och vänta där, tills jag hunnit få Tegnér i sitt rum
och allt i ordning. Så satte jag mig upp på bondvagnen och
körde den omsider genom porten in på gården, där bonden
halp mig med den dyra bördan upp på svalen i andra
våningen; men pigan ville ej gärna lämna mig nyckeln —
de hade ej rum för slika hyresgäster. Under detta stod
corona académica utanför på gatan och sjöng Tegnérs
’Stjärnsång’. Jag var ytterst bekymrad hur allt skulle väl
lyckas. I detsamma kom pigan med en karaffin vatten.
Utan att ännu ha af Priessnitz’ska vattenläran fått något
ljus, tog jag af ren instinkt karaffinen, satte den för
skaldens mun, böjde hans hufvud tillbaka och hällde på. Det
verkade förträffligt. Han, som ñyss talat oredigt och
ohöf-viskt, kom sig, och då jag öppnade fönstret, höll han ett
hjälpligt tal till de nedanför stående, som förtjuste hurrade
och sedan, afsjungande: ’ Vikingasäten, åldriga lundar’,
tågade därifrån. När skaldens brorson, ’Esse minor’, som
åkt i halftäckaren till annat ställe, ankom hit, var allt i
sin ordning och skalden hvilade på sina lagrar, sofvatide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
