- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
124

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bilda sig för ett sådant ämbete. »Här har varit tillräcklig
tid därför», svarade denne vredgad och slog handen i
bordet; »lifvet är för öfrigt långt». — »Jag har ofta»,
skref W. sedermera, Ȍngrat den modestien plus fegheten,
som vid detta tillfälle ledde mig, och hade ingen tack
därför. Ehuru jag tyckte mig samla glödande kol på deras
hufvuden, förföljde de mig lika ifrigt ändå.»

En anledning till den förbittring, man i Lund ägnade

W., var den inflytelse han i uni versi tetsangelägenheter an-

sågs utöfva inom kanslersämbete och regering. »Jag bör
ej neka», yttrar han härom i sina berättelser, »att ehuru
jag ej hade del i mer än två titulärbefordringar, jag dock i
verkliga befordringsfrågor ofta, efter den tidens sed och
sätt, tog mycken och, som det ej sällan påstods, afgörande

del, liksom ock i andra frågor af vetenskaplig eller kyrk-

lig vikt. Jag ansåg att den ställning, hvari jag kommit
till personer, som hade att afgöra ifrågavarande ärenden
utan att besitta egentlig insikt i dem, berättigade mig att
yttra mina på själfständig kännedom grundade åsikter, och
jag kände det såsom en skyldighet att, rådfrågad af dessa
rådgifvande eller afgörande vederbörande, som sökte bättre
upplysningar än protokollen alltid bestode dem, svara det
bästa jag förstod. Jag nekar ej, att jag kan ha felat i
dessa rekommendationer; men jag vet, att jag blott följde
min öfvertygelse, om än denna kunde någongång vara
grundad mera på hänförelse än objektiva skäl. De, som
vände sig till mig, visste tillräckligt väl huru jag var
beskaffad, och blott en gång hände det mig, att man bjöd
mig vederlag. Det var en prest, som ville ställa 100 rdr
b:co ’till min disposition’ för en hofpredikantsfullmakt.
Honom svarade jag ej. Under min ungdomslärares och
väns P. Håkanssons sjuklighet måste jag ofta hjälpa
honom att sköta kanslerssekreteraresysslan, och då J. J.
Fre-denstam föredragit Uppsala konsistorii ärenden, kunde jag
få föredraga ärendena från Lund — såsom då frågan
förevar om förminskande af de akademiska ederna och Håkans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free