Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Likväl ett töcken mig från Honom stänger;
Min bön men ej min blick till Honom tränger.
Ack, såge jag Hans anlet och mig slö te
Intill hans sköte!»
Det kunde ju därför icke fela, att icke med sådan
in-och utgångspunkt ett religiöst grunddrag skulle prägla det
hela, om än det växlande innehållet tydligen måste betinga
en motsvarande mångfald i behandlingen däraf. Men det
under alla förhållanden ovanliga i en religiös både
infattning och belysning af ett profant läroämne måste ju gifva
anledning till både tal och undran, i spåren hvaraf
klandret och förtalet tydligen icke kunde dröja att inställa sig.
Herbergisterna kände W:s sätt att uppträda såsom en
verklig utmaning. Snart ingick till kanslerssekreteraren
meddelanden om, att t. f. professorn i ästetik icke föreläste
ästetik, utan, alldenstund inga studenter infunno sig å
auditoriet, brukade locka dit in bönder från torget och med
dem hålla konventiklar, utmärkta af sekteriska villomeningar.
Tannström ansåg sig icke behöfva vederläggning för egen
del, men delgaf dock meddelandet åt professor Lindfors.
Denne, som icke särskildt sympatiserade med W:s religiösa
nit, kände sig dock af ett sådant förtal högeligen upprörd.
Han intygade, att aldrig under hans tid vid akademien
någon haft så fullt auditorium som W. och att väl andra än
studenter där förekommo såsom åhörare, nämligen
professorer och yngre akademici, men inga andra bönder än
sådana, som någongång följt med de ditvandrande flockarne
och stått vid dörren för att se »hvad det var». Sådant
hade händt på hans egna latinska föreläsningar och han
kunde ej inse, att det ålåge föreläsaren låta utleda en och
annan gapande bonde. Äfven Thomander afgaf ett intyg,
däri han, som då var seminarie docens och teologiska
fakultetens notarie, förklarade sig »både med utmärkt nöje
och med oafbruten uppmärksamhet hafva hört W. predika
i Lunds domkyrka äfvensom åtskilliga dess offentliga
föreläsningar utan att vid någotdera af dessa tillfällen förmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
