Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den moderna vitterheten, och hvad angick svenska
litteraturen voro mina fordringar där störst. Mina
privatlektioner afhandlade denna; dem höll jag stundom på
biblioteket; de kunde vara tre till fyra timmar med rätt för den,
som ville, att efter första timmens slut aflägsna sig.
Åf-ven betalningen lät jag vara fri; den, som ville, fick
erlägga vanlig afgift, och de flesta betalade således icke.
Under året 1828 — 1829 utvecklade jag vid mina
offentliga föreläsningar den min ästetiska grundritning, som jag
sedan framlade i disputationen ’några idéer i kalliteknik’.
Mycket vetenskapligt värde hade dessa föreläsningar visst
ej, men säkerligen verkade de mycket på skönhetssinnets
utveckling hos ungdomen. Jag studerade under tiden främst
Plato såsom ästetiker och sökte tänka mig in i hans
skön-hetslära. Under den ästetiska utvecklingen gjorde jag täta
digressioner till nyare författare, och mina skildringar af
Byron och Thomas Moore väckte lifliga hänförelser. Då
var »Peri and Paradise» en nyhet, som vid min utläggning
djupt anslog. Den aftonen, jag föreläst öfver Stagnelii
Martyrer, visade sig bland ungdomen en allmän djup
rörelse, och jag minnes särskildt, att vid min utgång en
student fattade mig i handen och sade: ’om jag blir en bättre
människa, har jag er att tacka därför!’ Så sade mig ock
många vid senare sammanträffanden. Man anmärkte, att
det vilda rummellifvet, för hvilket Bolméer och Engeström
stodo i spetsen, led ansenligt afbräck; och då André öppet
anföll de lustiga bröderna och dessa behöfde skaffa sig
frejdebevis här och där, funno de gagneligt att begära
bevis af mig, huru flitigt böcker låntes å biblioteket,
hvarmed de ville bevisa, att det lästes flitigt — äfven inom det
lag, där man blott smädade den studieifver, jag arbetade
på att införa.»
W. af såg att bilda ett eget ästetiskt system, som skulle
vara en enhet af antikens och romantikens tvåfald, således
»indifferenspunkten emellan antikens minus och
romantikens plus». Han ärade klassikerna för deras formskönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
