Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vesterstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hushållning. Dylika undersökningar tycker ingen om; och
för att undvika dem, fann man nödigt undvika anledningen.
Barntiggeriet tog hastigt slut. Och där verkligen
oförvål-lad fattigdom rådde, lämnades villigt hjälp, så fort
kyrkorådet därom underrättats. Kringstrykande utsocknes
tiggare fick däremot, därest man ville undvika
överenskommet vite, ingen gifva, utan att motsvarande arbete utkräfdes
af vandraren. Brännvin fick ej gifvas någon. Därför
ute-blefvo hälst landsstrykare.
Mot vanan, att tjänames löner fingo innestå hos
husbönderna, inskred pastor ock.1 Han vädjade till de
förståndige husbönderna att utbetala dessa löner halfårs vis,
och han kungjorde från predikstolen, att han åtoge sig
kostnadsfritt verkställa insättningar af medel för både
husbönder och tjänare i sparbankerna För 3:dje söndagen
efter påsk 1839 läser man i hans memorial följande
anteckning: »Erinras, att pastor denna vecka af bönder, som ej
bränna, af drängar, skolmästare m. fl., fått öfver 1,500 daler
att i sparbank insätta, hvarför pastor uppmanar än flera att
1 Drängen Sven Persson, berättar W., var nära 50 år, innan han
lärde läsa innantill. Han hade i många år tjänat åbon Jöns
Bengtsson i Gersvig; men år efter år fick hans lön innestå — och det
gjorde ju ingenting, ty Jöns var rik och de löner, han lånade, voro
icke förlorade. Det gick dock så, att rike Jöns, som var fritänkare
och lefde flott, en dag fick gå från gård och grund, och Sven såg
aldrig ett öre af alla sina innestående årslöner. Då blef Jöns för
honom hans »värsta fiende». Men sedan han lärt att läsa, fann han
häri en sådan fröjd, att han ville på något sätt visa sin tacksamhet;
gick så till Jöns, som nu bodde i en hydda, där en jordfast sten var
fjerde väggen, fann honom sängliggande och ur stånd att röra sig,
utan att han af den ständigt druckna hustrun på länge hade fått
någon hjälp, hvadan den grufligaste orenlighet och stank fyllde
stugan. Men Sven bar ut gubben, tvättade honom, gjorde stugan ren
och besökte honom sedan gång på gång för att undervisa och läsa
för honom. Och när W. kom dit, välsignade Jöns sin forne tjänare
med tårar i ögonen; det var honom tungt att betänka, huru illa han
bedragit honom. Hade icke lönerna fått innestå, skulle det ju
aldrig skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
