Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter vunnen seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskade, att nästa riksdag ville lika knäcka de stora
brän-nerierna, så att Sverige till slut blefve fritt från sin
arf-fiende brännvinet». Äfven i Vissefjerda den g:de enade man
sig om samma yttrande. Där omtalades, att blekingsbor
anlagt lönbrännerier på småländsk grund, likasom ock
små-ländingar gjort det på blekingsk, — ett varsel om att den
resande nu närmade sig den del af riket, där denna
närings-drift med största djärfheten bedrefs och omhuldades.
Efter en rätt besvärlig färd å små bondvagnar med
tröga hästar i ihärdigt regn anlände W. den io aug. hes
och förkyld till Karlskrona, där han fick sin marschroute
genom länet bestämd. Den n:te talade han i Kristianopcl.
Där var stämningen hård. Han uppställde och besvarade
7 frågor, så belysande sitt ämne från olika synpunkter; men
de tillstädesvarande stannade orubbligt vid sin uppfattning,
att de rike brännarne genom den nya lagen gynnades på
de fattiga brännarnes bekostnad. I Thorhamn den i3:de
instämde man däremot med ombudet; likaså den 14-.de i
Jemjö, ehuru man äfven där med missmod ansåg, att
ensamt de stora brännerierna nu skulle insamla vinsten.
Stämningen i Tving den 15.de var däremot afgjordt för den nya
lagstiftningen; en bonde steg fram och omtalade sin egen
erfarenhet af husbehofsbränningen, den han för 10 år sen
nedlagt, och huru han af sin nya ekonomiska metod
skördat vida större vinst; många instämde med honom, och det
slutliga uttalandet erkände oförbehållsamt de nya lagarnas
företräde framför de gamla.
Den i6:de aug. talade W. i Fridlefstad på f. m. och i
Sillhöfda på e. m. Det ansågs vara den värsta bygden i
länet, och landshöfdingen i Karlskrona hade afrådt W. att
begifva sig dit; men just där tyckte sig W. bäst behöfvas.
Då han på morgonen skulle från prästgården bege sig
till kyrkan, sågs en skara män skynda upp emot trappan,
där han stod; hans värd, prosten Hoflund, fruktade, att de
kunde hafva något ondt i sinnet emot honom, och bad honom
ifrigt gå in; men på det örat ville W. icke böra, »Är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
