Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spridda drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga af biskop Grundtvigs åsikter och lärosatser,
ägnade dock W* denne märklige man liflig beundran; han
hadé öfversatt flera af hans sånger, och han underlät icke
gärna att, då han någon gång besökte Köpenhamn, begifva
sig ut till den gamle i Vartou. Dansk litteratur förekom
ock ofta i hemmets läsning; och då såsom ett bevis för
den »doktrinära trångsynthet», till hvilken W:s nit för goda
seder kunde förleda honom, af en hans minnestecknare
anförts,1 det han brukat taga löfte af sina nattvardsbarn,
»att de aldrig skulle läsa romaner», må nämnas, att
sär-skildt Ingemanns och Walter Scotts historiska romaner
hörde till familjeläsningen i hans hem, hvadan han
omöjligen kunnat vilja från sådan läsning af stänga andra. Den
anförda uppgiften, som hämtats från en insändare i
Öre-sundsposten, borde tydligen hafva begränsats till viss
romanlitteratur; ty för den förgiftande inflytelsen af sådana
alster, hvilka i sedligt afseende icke höllo profvét, hade W.
det skarpaste öga och lät i sina domar däröfver aldrig
besticka sig af än så förledande estetiska förtjänster.
Det låg ingenting »trångbröstadt» i W:s personlighet;
därtill var han för vidhjärtad, för djupt förstående. Och
den, som nämner honom »styfsint*,2 väljer ett ganska
olämpligt ord för att beteckna hans lågande uthållighet.
Åfven där hans nitälskan brände som skarpast, tändes och
underhölls den af varmaste kärlek till den bestraffade, och
fanns hos denne något godt, något icke alldeles fördärfvadt
drag, letade han snabbt rätt därpå och knöt vid. Men han
dägtingade icke därför med det, han bekämpade. Lika
litet man i detta stycke alltid förstod honom såsom ung,
gjorde man det under hans följande år af ständiga strider;
men själf kunde han med full inre sanning förklara, att
han icke kände någon sin ovän.
Man har mycket talat om hans stränga bedömande af
Bellman. Med hans förutsättningar torde det bedömandet
1 Se J. Bergmans förut anförda minnesteckning, pag. 51.
4 Bergman 1. c., pag. 46.
Peter Wiestlgren. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
