- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
313

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så din församling, Broder och Vän! Dig klagande söijer,
ämbetsbröderna ock klaga och söija med den.

Länge du stått i spetsen för dem som lefva och röras,
icke i stiftet blott, nej! uti hela vårt land.

Stiftets präster de känna dock väl hvad i dig de förlora:
kyrkliga rörelsen du ledde med visdom och råd.

Fyrtio år ha snart förgått, sen Växiö dig sände

ned som en yngling till Lund. Ynglingen hänförde strax,
Vittnande högt med sanningen, talande väldigt och icke
såsom de smekande män, hvilka i hoftrappor gå,

Icke heller i deras förbund, som tigga om folkgunst
ömkeligt, hafvande lön endast i hopens beröm.

Svagt var lifvet i Gud den tiden. Vestaliska flamman
bland studenterna du tände och lifvade upp.

Snart församlades där kring dig en ynglingaskara,
törstande efter ljus. Saxos uråldriga stad
Lyssnade snart till din stämma, så hög, så ljuflig och klangfull,
att ej ynglingar blott, männer ock fattade eld.

Gick du så i församlingens tjänst, förenande både
ordets predikan och lif. Eviga visdomens ord
Klart du förkunnade där, och menige allmogen reste
hufvudet upp och såg gamla fördärfvelsens djup.

Folket dig följde i strid mot vanans tanklösa seder,
slet sina bojor och band, böljande tänka och tro.

Nedifrån tog du uti, men uppifrån sändes dig gåfvor,
rika och härliga. Dig Herren beklädde med kraft:

Kraft utaf höjden. Ditt fältrop ljöd kring skogar och dalar,
gammal var läran, men ny stridskonsten syntes oss då.

Gack nu i frid att verka din Herres verk och fullborda
loppet i Herrens kraft, borta i Lochlinens land.»

Öfverflyttningen till »Lochlinens land» innebar ju, som
sångaren sade, en skilsmässa för W., icke blott från
Helsingborg utan ock från den provins, där han ända sedan
sin ynglingaålder med blott få års undantag vistats och
verkat. Man kände det äfven rundt om i provinsen.
Tidningarna i dess städer innehöllo ock afskedshälsningar till
honom. Kristianstadsbladet ansåg det »såsom en plikt från
publicitetens sida att uttrycka allmänhetens stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free