- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
345

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den gamle var redän uppe och trädde snart ut ibland
sina sjungande vänner med ett tack, ett vänligt ord för
hvar. Det följande af dagen var fullt af välönskningar och
blomsterdoft. Men dagen därpå var han icke kry; ett
oroande ljud i hans lungor föranledde läkaren att föreskrifva
honom sängen. Han intog den; och blott några dagar
dröjde det, innan det visade sig, att profetian i
födelsedags-sången stod inför sin snara uppfyllelse.

»Hvad jag har oändligt mycket att tacka Gud för»,
sade han bland annat, där han låg, full af frid och ljus,
bidande uppbrottsstunden; under hela det långa lif, öfver
hvilket han blickade tillbaka, hade ju hans Herre skonat
honom från alla olyckor. Såsom sådana fann han sig icke
kunna räkna, att Herren tagit hem till sig flera af hans
barn, däruti hade blott legat nåd; och de motgångar, han
under sitt lif kunnat röna, hade alltid, sade han, varit
framkallade af hans eget oförstånd, för dem kunde han icke
göra Herren ansvarig. Endast lycka hade Herren gifvit honom

— inga fiender, men en huld maka och kära barn, och nu
omsider en lätt död. »Jag skall ligga så här, andas mindre
och mindre och så ändtligen får jag ingen luft mer — och
då är det slut. Så dog Tersteegen. Gud beskär mig lycka
i det sista!»

Blott en tanke ingaf honom oro. Han mindes
tilldragelsen från sin förra sjukdom våren 1874, och han tog
därför löfte af de sina, att de icke fingo »bedja honom kvar».
Sedan nämnde han den enda önskan han ännu för detta lifvet
ägde ouppfylld: den rörde fullföljden af hans verksamhet i
Johanni skyrkan. Och denna hans önskan omhändertogo
några af hans vänner; den blef uppfyld och just så som
han tänkt.

Några dagar ännu — och han nådde det efterlängtade
målet. Om kärlek och tro hade hela hans lif vittnat; det
gjorde så intill det sista ögonblicket. Till »Jesus allena»
vände han det i döden bristande ögat; han visste att hvad
denne hans Herre och Mästare lidit »på korsets träd», det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free