Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utväljer företrädesvis människans häl till angreppspunkt för
sina mördande styng. Särskilt falla årligen många små barn
offer för giftiga ormar, då de vid bärplockning o. d. gå
barfota i skog och mark, något som omsorgsfullt borde undvikas.
[Den bekanta, djupare betydelsen av de anförda orden skall
här nedanföre närmare utvecklas. I. L. K.]
Även mannen och kvinnan fingo sina av eder väl kända
straffdomar, under vilka så väl de själva som hela naturen
än i dag sucka. Vad särskilt kvinnan vidkommer var denna
dom till och med av sådan art, att vår naturliga känsla
nästan uppreser sig emot, att hennes förbrytelse, stor som
den utan tvivel var, skulle föranleda till en så sträng
bestraffning. Men Herren vet ju allt sådant bättre än vi. 13)
För övrigt visade Gud även vid detta tillfälle sin
barmhärtighet. Han ”gjorde dem”, heter det, ”kjortlar af skinn” i
stället för de mindre lämpliga klädesplagg som de själva
åt sig tillverkat. — ”Och Herren Gud sade: Si menniskan
är vorden såsom en af oss I4) och vet hvad godt och ondt är.
Och nu gäller, att hon icke skall utsträcka sin hand och taga
äfven af Lifsens Träd och äta och lefva evinnerligen” och
därför förvisade Gud henne ut av paradiset . . . och satte en
Cherub med ett bart huggande svärd att bevara vägen till
Livsens Träd (v. 22—24). Underbara, djupt betydelsefulla
ord! Varför Gud över huvud icke ville, att människan skulle
äta av kunskapens träd, därom nämner Skriften intet, och
det vore lika fåfängt som förmätet, att söka lyfta på den 13 14
13) O, helt visst! I. L. K.
14) ”. . . en af oss” — nämligen: Fadren, Sonen och den
Helige Ande. Detta är det första ställe i Bibeln där flere
personer i Gudomen antydningsvis omtalas. Möjligen åsyftas
även Änglarne, till vilkas karakteristik det här i fråga
varande stället i så fall lämnar ett värderikt bidrag. /. L. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
