Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Thamar, Herrens stammoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin herde med den utlovade getabocken.2*) Men när denna
framkom till stället och begynte efterfråga, var den lösa
qvinsperson — bibeln använder här på nytt det
ålderdomliga, numera mindre brukliga ord som ovan anfördes — var,
som hade suttit vid vägen, fick han till sin överraskning det
svaret, att där ingen lös kvinnsperson hade varit. — Med
detta besked måste drängen återvända till sin herre, vilken
efter att ha inhämtat sakens förlopp fogligt anmärkte, att
kvinnan i så fall finge skylla sig själv, ”hon kan icke
komma och säga något”, yttrade han, ”ty jag har sändt bocken,
men”, så och så är det, ”du har icke funnit henne” (v. 23).
Och därmed trodde han allt vara förbi . . .
Men han bedrog sig. Efter tre månaders förlopp erhöll
Juda den för honom i hans egenskap av svärfar högst
ledsamma underrättelsen, att hans sonhustru Thamar, trots den långa
tid som förflutit sedan hon vart änka, snart skulle skänka sina
föräldrar ett litet dotterbarn — som vi sedan få se vart det
t. o. m. två stycken.
Juda’ yttrande vid mottagande av denna Jobspost var de
få men uttrycksfulla orden: ”Fören henne fram att hon må
brännas!” (v. 24). —
[Dessa ord låta oss blicka djupt. De visa till vilken upphöjd
sedlighet, särskilt vad kvinnorna beträffar, man redan på den
tiden hunnit. Obrottslig tro vid äventyr av livets förlust
och detta genom det gräsligaste av alla dödssätt fordrades av
en gift kvinna, icke blott under mannens livstid, utan,
såsom vi av det ovanstående finna, även efter hans död;
utom för så vitt en broder eller annan släkting till den
avlidne ville taga henne till hustru. Betecknande härvid är
24) Ett drag av ordhållighet hos Patriarken, som i ej ringa
mån försonar oss med, vad eljest kan ha varit klandervärt
i hans handlingssätt. I. L. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
