Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACK FADER DOCK BETRåKTA
1632
Ack fader dock betrakter vad synd I gör
som Guds bud ringar aktar än världslig är,
som lär avgudar stumma med skam och blygd
förhindra och försumma min ungdoms frögd.
Se, jag er dotter kära, kan dock ej mer
min skönhet recipera. Betänker er!
Min röda kind förblekna, bortgå min år,
min ögon brun förvekna, min frögd förgår.
Min mund var som coraller, men nu ej mer.
Jag blir gammal och faller för sorg hast ner.
Min hals, som den vän kysste, blir brun och röd,
min ord slätt still och tyste. Jag är halvdöd.
Min händ subtil och varma med ådror små
bliva nu snart som marmor, kall, blek och blå.
Ack, ack, mitt unga hjärta är nu bespänt.
Med pinlig wehe och smärte är jag omränd.
Min tunga som har sungit mång ljuvlig sång,
min fötter som ha sprungit mång lustig språng,
de äro nu bedrövat och kunn ej fort.
All glädje är mig berövat och tagen bort.
Vilket I förorsaker, fader allén,
efter I mig försakar min bäste vän.
Jag måste sörja och kvide, bittid och sent,
och mista från min side [.....................]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
