Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har varit i järn och band
nu snart i tu år fången
för en jungfru av Danmarks land,
så är mig världen gången.
Jag klagar mig för alle stand,
för fattig och för rika,
att henne uti tu land
och i tu kongariken
har jag varit nu snart tu år
plågat, fängslat och fången.
Ack ve, min ungdomstid bortgår,
min frögd är snart förgången.
Vilket när mig kommer i sinn
och jag det mik påminner
heta tårar uppå min kind
ner av min ögon rinner.
Helst enär jag min ungdomsår
begrundar och betänker.
För sorg all min sinne förgår,
mitt hjärta sig fast kränker.
När jag på mitt fädernesland
tänker uti mitt hjärta,
mång tusend suck gör då min and
med pinlig ve och smärta,
att jag dig ej, o Sveriges land,
såsom den jord mig födde,
må få tjäna med mun och hand
trolig till dess jag dödde.
Vad hjälper nu det jag har rest
uti världene vida?
Vad båtar än det jag har läst
och ofta ont måst lida?
Vad är nu min förfarenhet
det jag har peregrinerat?
Är icke nu fåfänglighet
all världens prål och ära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
