Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I berg och djupe dalar
giver från eder skall
när jag min sorg uttalar
över min konungs fall.
Tårar väta mitt bröd,
blek bli min kinder röd.
Ho är den mig hugsvaiar!
Min konung är nu död,
Ack sol, hållt upp att skina,
månen ej mer upptänd.
Släck ut de stjärnor fina,
planeters lopp umvänd.
Eld, järn, vatn, vär,
klagen mina besvär!
Utvisa sorgen mina,
som nu mitt hjärta bär.
En änka är jag bliven,
döden tog mitt försvar.
Jag är nu överbliven,
av den mitt hjärta bar.
Som turturduvan klen
sitter jag nu allén.
All lust är nu fördriven,
uttorkat bli min ben.
Lustigt när andra sjunga
måste jag tiga still.
Med sorg kväljes min tunga,
min ögon falla till.
Jag suckar mången gång
dagar och nätter lång,
när som andra folk unga
hava lust och frögdesång.
Emot morgonen röde,
mot solenes uppgång,
gläder sig jordenes gröde,
fisk, djur och fåglar mång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
