Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våi t liv är som ett löst tal.
Ja, du som här brokot går
och fast på din medgång står,
sprätter fot och vinkar hand,
dristar på härkomst och stand.
tyckes vara hög och skön
och försmår de armas bön.
Om dig sjukdom ger en knäpp,
stultar du med stav och käpp.
Ja, om döden ger en släng,
söker du med gråt åt säng.
Dig strax faller hand och mod,
kroppen rys och stelnar blod,
rösten göms och darrar hand,
bleknar mund och tittrar tand,
mång het tår och droppa trinn
faller dig på bryst och kinn,
mången pust och suck du ger,
kring ditt hus och hushåll ser,
tecknar tyst och sörjer fast,
att du skalt härfrån med hast,
och när dig dödskampen svår
trycker bröst och krymper lår,
skådar du fasligt omkring,
glömmer bort det bästa ting,
suckar om den himmel rund,
vrider hand, vanskapar mund,
ögnsyn mörk och läpp blir blek,
räckes hand och glömmes lek,
sträckes ben och svartnar kropp,
med stor sorg givs anden opp.
Ja, du som annan försmår,
gack bak mur och kyrkievrår,
skåda där benläggor vit,
tänk: månn jag ock komma hit.
Se om du ock skönja kan
vem här var en riker man.
Vem var dräng och vem var kung,
vem var gammal, vem var ung,
Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
