Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dalar trast talar
och mång mun ler,
och mång trumetare kväder.
Ja, ljuvliga sol, du fattig mans vän,
som ditt sken ingom villt spara.
Lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara.
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.
Gör sorgen oss kort, bliv åkermäns vän,
lät grönska skogar och dalar.
Driv torkan oss bort, giv vätskan som än
mång bondes hjärta hugsvalar.
Lät sjunga mång tunga
om frögd igen,
som nu bedröveligt talar.
Lät skogen stå grön, lät jorden få frukt,
se till att intet oss trängjer.
Lät fläkta en skön och härlig en lukt
av skogar, åkrar och ängjer.
Lät krantsas, lät dantsas,
med frögd och tukt.
Lät bäddas brokota sänger.
Lät gräset bli blött och blomsteren skön,
lät dantsa lilla lekatten.
Lät fläkta oss sött vitt ut uppå sjön,
lät skönt vär blåsa på hatten.
På ängen giv sängen
i gräset grön
åt dem som färdas om natten.
Lät ämbetsmän få rätt bruka sin hand
och trygg på resa sig giva.
Lät köpmänner gå till vatten och land,
dit de helst handelen driva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
