Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera tilfyn, emedan ni viffa funder är fille
och niftan ej ger nigot tecken til er vanfin¬
nighet. . Ni. har ej ätit något fedan ni kom
hit i hufet.“¢ — Maria drog en djup fucke
—.,,Hvad anat in vanfinnighet fkulle kunn®
ingifva er férefatfen at ej äta."
3, Ack! qvalets Ni fkulle ej,géra mig dene
na fråga, om ni kände hvad jag lider.‘¢ Pi¬
gan ‘fkakade : på hufvudet. — Förtviflan gaf
Maria krafter; hon bemödade fig at fynas Iugny
til och med at le: och efter et dSgnablicks
tyftnad, tillade hon: — 4, Jas jag fkal ita.
Min affigt dr ej at dé. Jag fkall nyttja mirt
förnuft. Förrän ni tror, fkal jag Gfvertyga er,
at mit férftind aldrig varit i oordning, ehuru
man för et ögnablick genom någon dryck kun
nat beröfva mig bruket deraf.‘¢
Vagterfkans tvifvelsmål tiltogo i den mås
Maria fökte at fkingra dem. ! :
,, Tålamod, ropade Maria, med en ‘tor
fom böd förtroende och vördnad. 30 min
Gud! huru har jag icke lart at vapna mig
dermed!‘* Hennes afmattade röft förrådde den
djupa fmärta hen förgäfves böd til at dölja.
Hon fyervann fin affmak; hon förfökte at
ata för at vifa fin villighet, och kaftade ders
under tid efter annan ögonen på fin oroliga
é A 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
