Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rate ty "a Nata ln he tate te total (5 -_— 4
FASAN 1007 nec ses i Serer
E374
fags ifver, och dock under {mirtfamma. kare
flor, at upticka de omirkeliga nuancer, ge«
nom hvilka mänfkliga förflåndet ledes til yt¬
terfla graden af oreda, famt at följa förnuftet
i des aftagande vid öfvergången til urfinnig¬
het. Ofta upvicktes hon midt på natten af
de vanfinnigas gälla och förtviftade rop. Det var
nti deffa rop någon ting få vildt, någon ting {8
wifsljudande, at man omöjligt kunde höra
dem, utan at förfäras. Ockfa‘gjorde Maria det
aldrig, ntan at fkapa fig fkrickbilder, fasligare
än dem vidfkepligheten i fina drémmar alftrar.
Deffa urfinnigas finnesrérelfer ytirade fig ej
altid genom" rop. Ibland efter några Ogna-e
Blicks hemik tyftnad; den de tycktes iakttaga
för ”at närmare fäfta upmärkfamheten på fig,
började ’de at tala med häftighet och uttrycks
hade. få löjliga infall, eller fjöngo med få me¬
lankolifk och rérande ftimma, at man mot lin:
vilja fann nöje derati, ehuru det verkeligen
var en pliga at hora dem. S&lunda fyfelfat=
te Maria’ ftindigt fina tankar med öfvervägan=
de af de verkningar paffionerne: förorfakå, dem
fpänning de gifva åt inbillningen, de rörelfer
de hos denfamma upvicka; och férnuftets blofs
fyntes henne altid nara at utfloekna, ellerock
jamnférde hon det med -blixteny hvilken plö¬
jer en vredgad himmels hotande miln, endait,
S |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
