Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Två omaka vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underordnad person för hans intresse eller tanke. Men då Maud
nu åter oupphörligen talade om henne, började de gamla minnena
att spöka i hans själ, och äfven han började ofrivilligt längta att
återse henne.
Maud kunde ej sofva af glädje vid tanken på att få ut Bella till
sig. Redan samma kväll, medan Dick var på utfärd, öfvertalade
hon fadern att skrifva och bjuda Bella, samt infoga en liten
parentes om, att Maud ställde sin garderob till hennes förfogande.
Emellertid dröjde det om några dagar, innan svaret anlände,
och under tiden kom Mauds väninna, Inger Balle, till Södertelje
igen.
Nu blef Dick störd nästan hvarje stund på dagen, ty Inger
Balle hade äfven å sin sida fattat en svärmisk tillgifvenhet för
Maud, ehuru Inger var tjugutvå år och således flera år äldre än
sextonåringen.
Inger påminde mera om en gosse än om en ung, fin flicka, med
sina grofva karlaktiga drag, den djupa, starka altrösten, de
manhäftiga fasonerna; men likväl hade hon något outgrundligt
fängslande i sitt sätt. Hon bar ständigt halfkorta kjolar öfver de grå,
öfver smalbenet gående damaskerna af samma tyg, och visade
sig ej sällan rökande cigarett, under det hon, iklädd
studentmössa, ilade fram på sin stålhäst.
– Ska vi nu tala om den där märkvärdiga Bella igen, sade
hon, och slog askan af sin cigarrett. – Vill du veta något Maud:
Jag blir till sist svartsjuk på den där flickan.
– Det behöfver ni helt visst ej, fröken, ty Maud har med sin
vanliga intensitet fästat sig vid Eder – jag tror mera än vid Bella
till och med.
– Jag vill, att de skola träffas och få se hvarandra, de flickor,
som jag håller mäst af. Sedan bli vi tre – nej fyra med dig,
Dicken, som hålla ihop, sade Maud lifligt. Men nu måste jag springa
till båten och möta henne, fortfor hon, jag har haft telefonbud,
att hon kommer i dag. Går du med Dick?
– Jag har inte tid, sade han, under det att en lätt rodnad
ännu hvilade öfver hans panna. Unge lord Crawford kände sig
ej särdeles tilltalad af sin systers val af väninnor.
– Du får ej öfvergifva mig, Maud, sade Inger, och slog häftigt
sin arm om hennes lif, ser du jag dyrkar dig.
Ack – det var Maud så van vid att höra, men hon hörde det
hälst af Inger, ty det var ej någon vanlig, ytlig känsla, utan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
