Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hviskning gick som ett sus genom leden i salen. Alla hade
hört, att fröken Crawford hade svimmat eller kanske var död ...
eller säkrast fått ett anfall, Gud vet, hvad det var ... och man
blef därför ej litet förvånad, när hon så snart åter visade sig.
– Är du bra nu, Maud lilla? frågade Bella, högljudt och
uppseendeväckande, och Thore stod som fastväxt vid hennes sida.
– Endera du eller jag måste dansa med eller uppvakta henne,
hviskade Thore till Dick. Jag skall i morgon säga dig hvarför,
tillade han och tryckte vännens hand.
Dick, som förut kännt en oro och en stickande smärta, när han
ständigt såg dem tillsammans, dessa två, Bella och Thore, drog
en suck af lättnad. Thore var helt säkert blott väktare ... Dick
gaf honom en tacksam blick ...
Öfverallt, hvar hon gick, eller om hon dansade eller talade,
tyckte Maud sig känna doktor Granes mörka, forskande blick
följa sig. Hvar gång hon mötte den, rodnade hon mot sin vilja.
På samma gång kände hon sig allt mera både dragen till honom
och manad att undfly och aldrig mera återse honom.
Inger dansade sista valsen med Dick, disgraciöst och vildt,
men hon dansade med hela sin varelse ... hon var kvinna, och
hon kände med hänryckning, att hon var det; att hon var ung
och dansade med honom ... Mauds bror ...
När de, efter att ha dansat tre hvart kring den stora salen,
satte sig, kom där något stilla och begrundande öfver henne.
– Fröken Inger, sade han, hvad ni kan se snäll och behaglig
ut, när ni lägger bort ert karlavulna sätt! Jag ville bra gärna
lära mig förstå er, lära mig uppfatta ert verkliga jag ... edra
intressen.
– Vet ni ej, hvilka intressen som tillhöra en bankkvinna? sade
hon och skrattade bittert ... siffror, siffror!
– Jag menar ej ert arbete ... Jag menar ert innersta väsen.
Jag har studerat er, och trott mig finna en djup själ ... en vild
åtrå efter att vara något annat, än hvad ni är ...
Hon bleknade, och ett fuktigt skimmer glänste i blicken, när
hon efter en stunds tystnad svarade:
– Ni misstar er, om ni tilltror mig äga känslor ... Jag ägde
en gång något inre, tror jag, något som Maud kallar själ. Men
vet ni, den var så besvärlig att draga med sig – än pockade den
på ett, än på ett annat, och kroppen ville åt sitt håll. Då beslöt
jag mig för, nu då jag sökte bankplats, att stoppa ned själen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
