Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hvem var min mor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och du tyckte gränslöst om henne? Och ändå besöker du
ej hennes graf?
– Jag har varit där ute två gånger sedan vi flyttade öfver hit.
– Men jag vill resa med och se den, pappa.
– Hvad är en graf? Minnet är större, Maud ... det andra är ju
blott mull ..
– Men jag har ej minnen. Var hon mycket kär i mig? Kysste
och smekte hon mig? Säg, pappa, minns du det?
Det var ej lätt för honom att uthärda den pröfvande blicken ur
dessa mörka strålande ögon, som riktigt brände emot hans.
– Din mor, Maud, dog ju tidigt ... strax se’n du var född ...
– Dick säger, att hon var ljus och hvit som han, och hade ett
par blå, milda, sorgsna ögon ... säger han ...
Lord Crawford riktigt vred sig under denna blick.
– Inte kan Dick minnas henne ... han var ju hos sin farmor
att uppfostras hos henne ända till dess han var fem år ... då
återsåg han ... henne aldrig.
– Hon dog, då Dick var fem år?
– Din mor, ja – du håller ett sådant korsförhör, så jag blir
trött, mitt barn.
Lord Crawford såg verkligen besvärad ut.
– Jo – nu ville jag tala litet förstånd med dig. Doktor Grane
har varit här.
– Nämn bara inte hans namn, pappa, ty då springer jag ifrån
dig strax.
– Du måste stanna. Det gäller nu din välfärd – din hälsa.
– Och det skulle bero af den där?
– Du får ej motsätta dig min vilja i detta fall. Du vet, att
jag låter dig gå rätt långt, men när jag vill någonting, vill jag det.
Det visste Maud – förklarade hon och sköt trumpen och gråtfärdig
ut öfverläppen.
– Han har varit här i dag och upprepar sitt besök nu, en gång
hvar dag. Du måste då vara hemma – hör du, du måste!
Det låg betvingande allvar, gränsande till stränghet, i faderns röst.
– Förstår du mig? frågade han åter, när hon ännu var tyst.
– Ja – kom där, likt en hviskning.
– Ännu en sak. Den här flickan vill jag ej längre se i ditt
sällskap. Det är helt enkelt en skandal, Maud.
– Naturligtvis tant Julia, den sötnosen, jag har att tacka för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
