Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Bella lägger ut sina krokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började gråta på ett för Dicks känsliga hjärta outhärdligt förtvifladt
satt – det var fåfängt, att han försökte trösta henne.
– Nej – låt bli mig! Låt mig vara i fred! Jag vill härifrån –
härifrån, där man blott får förödmjukas och förtrampas! Oh! oh!...
– Af hvem? Dick rynkade ögonbrynen och såg ovanligt
barsk ut. Hvem vågar förolämpa Bella?
– Ah, det vågar väl alla. Hon, den där gamla apan, som tror
att hon är något, därför att hon hoppas kunna bli Mauds och er
mamma ..., hon tror, att hon kan jaga bort alla vänner från Maud
och er, herr Dick... hon unnar er ej en enda uppriktig vän... som
jag till exempel ...
– Är det hon? Jaså!
– Visst, hon och alla de andra ... Thore – herr Thore, fröken
Inger och en hel hop där nere i societeten... precis som om jag
skulle rå för att... min pappa inte precis är lika... fint klädd, som
de...
– Var ej ledsen, Bella lilla...
– Jo, nu skall jag gå, och minsann inte besvära de här fina
herrskaperna...
– Men Bella skall inte resa ensam... Jag följer med...
– Så roligt... så förfärligt snällt!
– Gå bara på ned till båten, så skall jag komma efter...
Med triumferande blickar och hållning gick hon före honom...
Vänta! De kände ej Bella Olson! Hon skulle minsann lära dem att
se henne öfver axeln! Nej, inte brydde hon sig om den där
månskensprinsen mera än aldrig den ... mycket mera tyckte hon då
om den mörke, liflige herr Carlsson i kryddboden, ty han talade
alltid så mycket vackert om hennes ögon ... och han passade alltid
på att trycka hennes hand, när han gaf tillbaks pängar eller
lämnade påsarne ... men nog skulle hon i alla fall förstå att göra
herr Dick tokig i sig – det ville hon lofva... ty sådana här
historier glömde hon ej lätt... Hon skulle visa, hon!....
När Dick kom ned till båten, såg hon honom mycket väl, men
ansåg sig ändå böra vara så kall som möjligt... Därför vände hon
sig åt andra hållet och hörde honom ej förr än han just i
detsamma båten lade ut från stranden stod tätt bredvid henne.
Inger Balle kom i detsamma ned på sin cykel som en hvirfvelvind.
Hon skulle aflämna ett bref, och när Bella fick se henne
gaf hon henne en lång, triumferande blick samt tryckte sig ännu
litet närmare Dick... litet förtroligt, ty hon kunde ej fördraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
