Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. En faders bekännelse - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, det kan den ej, ty mitt val är redan gjordt. Jag
älskar redan en fattig flicka.
– Såå... och hennes namn?
En stund rådde där dödstystnad i rummet.
– Bella, sade han fast och högt.
Lord Crawfords hela yttre undergick en häftig förändring. Han
vardt gråblek i ansiktet, och skuggorna kring de eljes goda ögonen
växte till påsar, under det att pannan drog sig i djupa veck.
– Bella!, sade han, vår portvakts dotter? Du kan således
ett ögonblick tänka dig, att jag skulle gifva mitt bifall till ett
sådant parti? Aldrig, Dick – aldrig!
– Efter hvad du nu berättat mig, tänkte jag dock att ... du
har något att försona ... att du ej ville göra mitt lif ännu tyngre...
– Just så! Därför är det, som jag aldrig, aldrig i evighet ...
Den hårdt knutna handen föll tungt ned på bordet, men i
detsamma förlamades den och föll kraftlös ned vid hans sida, hufvudet
föll bakåt... och hela kroppen föll åt ena sidan, liflös... viljelös ...
Lord Crawford hade fått ett slaganfall.
Dick störtade med ett förtvifladt skri fram, lade det hvita
hufvudet ömt till sitt bröst... för att söka återkalla lifvet i dessa
kära drag.
Men allt förgäfves... lifvet hade redan flytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
