Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
outtalad anledning brutet ... ehuru aldrig ett ord af missförstånd
eller ovänlighet existerat dem emellan.
– Jag tycker som Maud, att inte är det värdt att spänna in
stora, fria konstnärssjälar i arbetssele, då ej nöden tvingar en
därtill ...
Dick ansåg ej stunden lämplig för några upplysningar eller
förtroenden, och blef därför svaret skyldig, under det han satt
där och tänkte på Grane.
Att Dick under den första sorgen och förvirringen vändt sig
till Grane var helt naturligt, äfvensom att han för att kunna
öfverlefva sina marterande samvetskval vis à vis fadern måste i
hvarje detalj gifva läkaren sitt fulla förtroende angående deras
strax före faderns död hållna samtal, på det att han däraf måtte
sluta, huru pass stor del han, Dick själf, kunde ha i detta hastiga
och oförmodade dödsfall.
Grane hade under lifliga, öfvertygande försäkringar bedyrat
för vännen, att detta dödsfall af honom själf länge varit
förutsedt och väntadt, allt sedan den stunden, då lord Crawford på
Frimurarelogen fått det svindelanfall, som på senare tiden allt
oftare upprepats, och hvilket var säkert förebud till, hvad som
sedan inträffade.
Helt grannlaga och vänligt erbjöd han Dick sina tjänster, ty
han förstod att de ändrade förmögenhetsförhållandena
ovillkorligen skulle, offentligt behandlade, ge anledning till både
förödmjukelser och däraf följande bittra iakttagelser både för Maud
och hennes bror.
– Kära Maud, du förstår väl, liten, att vi ej kunna öfvergifva
vårt hem så här alldeles flux, sade Dick litet tvekande.
– Än tant Julia då? Kan inte hon se efter alltsammans,
medan vi äro borta! Jag försäkrar dig, Dick, att vi måste ut, både
du och jag – vi stå ej ut annars!
Till Dicks verkliga lättnad kom Anna i detsamma in med ett
bref på en silfverbricka.
Det var adresseradt till Maud.
Hon vecklade upp det med stort lugn och tydlig likgiltighet,
ty hela hennes inre fixerade i denna stund en enda tanke, resan
till Crawford Hill.
– Hvad vill detta säga? Hon vände brefvet med de tätskrifna
sidorna i sin hand och såg till sist efter namnteckningen på sista
sidan. Hon hade bestämdt sett denna stil förut, men hvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
