Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och allt – – utom detta löjeväckande bref. Det skulle vara ett
hånskratt, men dog bort i en konvulsivisk snyftning...
– Jag förstår ej sådana där grannlåter, jag, sade Inger, ty i
hans ställe hade jag, förstås, endast sagt: vill ni ha mig, lilla elaka
trollpacka? Så skall jag sköta om era pängar.
Men hennes ögon glänste ännu af de tårar som nyss bortjagades
genom häftig blinkning.
– Åh, fröken Inger! Så skulle ni ej säga, om ni verkligen kände
doktor Grane.
– Jaså – var det han? Ja, det var ett svårt fall, menade
Inger och gick med stora steg fram och tillbaka i rummet med
armarna i kors på ryggen.
– Nå – vill du inte höra fortsättningen? sade Dick.
– Förskona mig! – jag har hört nog af det där eländet! sade
Maud, nu åter litet lugnare efter gråtattacken nyss. Du, Dick,
kan säga honom ifrån mig, att behöfver han pängar, så kan han
få låna hela summan utan att taga mig på köpet. Jag får ju nog
ändå här hemma, han kan just taga, hvad jag skulle få.
– Så du unnar honom likväl så pass? Inger såg allvarlig ut.
– Maud, du förstår ej själf huru elak och verkligt stygg du är,
sade Dick med ovanlig stränghet. Tror du, att Grane, en man
med sådana framtidsutsikter och förmögenhetsvillkor skulle
taga en flicka för pängars skull?... Dessutom, Maud, huru vet
du att vi ha så förskräckligt mycket pängar? Tänk om du
drömmer det blott?
– Han tror det väl åtminstone....
– Jag kan på min heder intyga, Maud, att det är ett misstag.
Han är själf mycket rik, det borde du förstå, om du vill använda
ditt förnuft.
– Men – inte kan han väl älska den här »nervknuten» för
hennes egen skull häller? menade Inger barskt.
– Du är alltid älskvärd, Inger. Hvarför skulle han inte det
då? Tror du, att du själf är mera värd kärlek kanske?
– Tag inte mig med i räkningen, när det är fråga om kärlek, jag ber!
Inger sträckte ut sina armar och alla tio fingrarna i luften.
Öfver Dicks läppar med det på senare tiden trötta uttrycket..
drog aningen till ett leende.
– Åh, fröken Inger, var ej säker, kärleksgudens pilar gå
igenom det hårdaste harnesk... om han vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
