Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. ”Tänk, när hon får veta allt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det lån, han måste söka utverka, gick ej löst på några lumpna
hundra kronor, utan belöpte sig till mångdubbla siffror.
Och till hvem skulle den arme Dick gå? Ingen, ingen utom
Grane kände till hans förtviflade belägenhet. Förra gången de
träffades, innan Grane reste ut, hade Dick tillfört honom Mauds
ingalunda lyckobringande hälsning, och likväl...
Dick ringde, och blef efter en stund införd till doktor Grane.
– Det är således din tanke, att allt bör fortgå såsom det gör?
Vore det ej, enligt dina begrepp, bättre att underrätta Maud om
sanna förhållandet? Kanske hon skulle finna sig med lugn däri,
sade Dick, när de en stund dryftat Dicks bekymmer och vändt
dem på alla sidor.
– Din syster är för ung och för vek att bära denna börda.
Jag ber dig, låt mig träda emellan, till dess att du hinner bli nog
framstående artist för att tjälf kunna skapa ditt oberoende. Ettdera,
om du önskar denna hjälp i form af borgen eller växlar ...
– Jag tynges till jorden af din vänskap.
– Prat – den naturligaste sak i världen, ej stort att tala om ...
Jag har mera pängar än jag behöfver ... du mindre. I sådant
fall är det ju en naturlig sak vänner emellan, att vi hjälpa hvarandra.
Den rent formella behandlingen af affärerna uppskjuta vi tills
i morgon, då mitt affärsbiträde kommer till mig. Kan du komma
vid elfvatiden?
– Naturligtvis. Men stackars Maud, när hon en gång får
kännedom om detta!
– Men det skall hon ej behöfva. Ett villkor fäster jag vid
uppgörelsen af denna affär, och det är, att du aldrig i din systers
sällskap nämner mina förhållanden eller mitt namn ens. Du bör
inför henne ej låtsa om, att vi ens träffats.
– Men det är mig så svårt att möta hennes blick med en
osanning på läpparne.
– Så låt det blifva sanning. Det är ju intet, som binder dig
vid mig eller som tvingar dig att besöka mig. Förlåt, broder –
– du förstår mig säkerligen, och vet, att det ej är bristande
vänskap för dig som dikterar mina ord ... det är mig blott lite’ svårt
att återse henne ... Och detta undvikes ju bäst därigenom, att
vi ej vidare träffas. Har du förstått mig?
– Alldeles.
De båda männen gåfvo hvarandra ett fast handslag – och Dicks
läppar darrade af rörelse, när han försökte framstamma ett tack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
