Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Gryende kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hos doktor Grane! eftersade Maud med skälfvande stämma
.. men hvarför? ... Söta Bella, ring genast på i telefon och säg
honom ...
– Han var bortrest, just nyss, så vi behöfva inte oroa oss, han
kommer ej.
Bella tog på sig en uttråkad min och tycktes vänta på en stor
scen af Maud. Men Maud var så alldeles stilla ... hon hade ej
ett ord af förebråelse, ehuru hon mycket väl mindes, hvad som
föranledt hennes anfall denna gång. Hon grubblade på, huru
hon, utan att förråda sig, skulle kunna komma fram med en fråga.
– Tack, käraste Bella, för ditt besvär. Det var riktigt väl i
alla fall, att han inte var hemma, så vi slapp besvära honom i
onödan. Fick du vänta till? Talade du med hans fru? ... tillade hon,
då Dick i det samma blef kallad ut till telefonen. Hon sade det
mycket likgiltigt, under det att hon knöt bandet om sin yfviga
hårmassa och knäppte ihop lifvet, som Dick nyss måst öppna för
att skaffa henne frihet och luft.
– Nej, det gjorde jag verkligen inte. Har han någon fru då?
Frågan lät mycket oskyldig.
– Du har ju själf gjort mig uppmärksam på en del
fruntimmerseffekter nere i hans fönster?
Maud inbillade sig, att hon såg mycket likgiltig ut, men Bella
upptäckte likväl, huru färgen gick och kom på Mauds kinder.
– Jag visste inte, att du var så förfärligt intresserad af doktor
Granes fru, ty då hade jag ju kunnat fråga pigan som öppnade ...
– Åh Bella ... inte kan du väl tro, att jag skulle bry mig det
minsta därom?
– Herre Gud, låt oss då tala om någonting annat än den där
tråkiga människan, sade Bella och gäspade. Hvart tog Dicken
vägen? Hör du, Maud, om du ständigt skall gå med den där
begrafningsminen på dig, så tror jag att jag blir tokig. Kan någon
förstå sig på dig?
Maud halflåg framstupa i en soffa och grät ... hon visste knappast
själf hvarför, men hon måste gråta.
Husan kom i detsamma in med en hel liten packe med små
bjudningskort och förslag om nöjen.
Maud hade ju alltid varit mycket eftersökt för sitt utseende
och sin i allas tankar oerhörda rikedom, lika mycket som för sitt
originella, skiftande väsen. Och när hon nu räknades som
arftagerska med »döda föräldrar», sökte hvar och en af hennes forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
