Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återse honom ... hon genomlefde hans sorg, hans längtan efter
henne ... »stackars min älskade... huru jag pröfvat dig! Huru
lycklig jag en gång skall göra dig i stället,» hviskade hon ofta, då
minnet af honom nästan ville kväfva henne.
Tablån, där Maud iklädd grönt silfverskir öfversålladt med
narciss och syrén föreställde Våren, var i allt lyckad. Det hade
vållat direktionen oerhörd möda att denna tid på året anskaffa
dessa blommor, och det väckte formlig hänförelse, när
bemödandena kröntes med gifven framgång. De smidiga, väl formade
lemmarne voro spända af kraft och ungdomlig elasticitet, och de
underbart djupa, mörka ögonen glänste af lif och ungdomsmod.
Men en blick ut i salen kom henne att för ett ögonblick skifta
uttryck. Hennes blick skärptes än mer och vändes plötsligt med
alldeles nytt, varmt uttryck, blandadt med ett uns skalkaktighet,
upp åt höjden, hvarifrån ett blomsterregn föll ned öfver hennes
hufvud.
– Blif min! hviskades det sakta öfver henne i luften ...
– Nej ... lycksökare ... nej! svarade hon lika lågt, till hälften
vänd från publiken.
Ridån drogs ned, och en åska af applåder gaf till känna, att
publiken ännu ej var nöjd. Nu vände sig Maud ut åt salen, och
bland den massa af åskådare, som där trängdes, tyckte hon sig
se ett par ögon som sökte hennes.
Det var för hennes skull, han kommit! Drifven af längtan
efter henne ... o, huru jublande lycklig hon kände sig ... han kom
dock en gång inom hennes trollkrets! Maud tyckte att applåderna
endast irriterade, uppfylld af längtan som hon var.
Ändtligen var hon iklädd sin baldräkt, hvitt silfverskir med
otaliga stjärnor glittrande i det skarpa ljusskenet. Naturligtvis
gaf hon sig till att leka med och kokettera för en liten löjtnant,
hvilken hon i det hela ej alls brydde sig om ... men hon skulle
bara visa, huru tjusande hon var.
Genom den täta mur af unga herrar, som snart omgaf henne,
skulle han säkert tränga sig fram ... rycka henne undan deras
påträngande hyllning ... Hans kärfva yta, för en gång uppmjukad
af den inre glöden, måste smälta och han skulle le emot henne, han
hade ju kommit för att uppsöka henne! .. Hon förstod det så väl
... så väl.
– Har du »ett, hvem som är här? frågade Inger, som nu kom
fram till Maud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
