Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVIII. Slutet på Dicks kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon skall kunna ana, att Inger lider en älskande kvinnas
förtärande kval!...
– Upp med dig» så får du lite luft, – sade hon och hvisslade
på sin lilla skyddsling, hunden, med det nu återställda benet.
I ett långt band förde hon honom nästan alltid med sig på sin
cykelfärd; det var då Inger, som åkte efter hundens nyck, okänslig
för de blickar af löje, som de två väckte. Hvad brydde hon sig
om det! Människor dem hade hon ej mycket att tacka för! Sin
frihet att göra hvad hon ville orkade hon ej gifva åt dem...
Ville de ej se på henne och »Bob», kunde de se i andra väggen,
tänkte hon och ilade i krokar och cirklar omkring på torg och
gator, okänslig till det yttre, men söndersliten i sitt inre.
* *
*
Han gick som i en dröm, omöjligt som det var för honom att
fasthålla en enda redig tanke. De äggade honom och korsade
sig i hans inre i ständigt kvalfull växling. Han var dock öfverens
med sig själf, att han redan i morgon ville ha sitt öde vis-à-vis
Bella afgjordt, I dag var det sannolikt för sent att komma ut till
Furusund, enär klockan var åtta.
Maud mötte honom vid ankomsten hem, med ett uttryck,
som hon sökte göra leende, men som i själfva verket oroade Dick.
– Har han varit här?
– Ja – och han gick omkring här och värderade hvarje
föremål – du förstår att det föreföll mig så, sade hon med ett kort
skratt – han är kännare i denna bransch, och tant Julia och han
kommo särdeles väl öfverens – de talade oafbrutet om huru vi
skulle ha det i vår våning.
– Hvad gjorde du då, liten, under tiden?
– Hvad jag gjorde! Hon skakade vemodigt och drömmande
sitt hufvud – jag, jag... tänkte... tänkte, att de ej sett mig,
där ännu – att det blir helt annorlunda när jag kommer!
Han såg henne forskande och oroligt in i ögonen – men Maud
var outgrundlig, och han hoppades således, hvad han ville tro,
nämligen att hon var lycklig.
– Maud – – skall du alltid bjuda till att förstå mina
handlingar? Skall du aldrig klandra Dick, hvad han än gör?
– Klandra dig, Dicken? Nej, vet du, jag äger ej någon tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0132.html
