Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlåter dig, om du ber mig därom. Det faller en obehaglig skugga
öfver mig, om jag bryter just nu, sade han och undvek att se på
Maud.
– Jag bedja er om förlåtelse? Nej, tack skall ni ha, herr
Curtzon! Hvad som är beslutadt en gång, står fast.
– Nå – hvem skall öfvertaga affärsutredningen då?
– Det får ni öfverlämna åt en jurist. Tag sedan rätt för hvad
ni har att fordra för ert besvär –
– Nu är ni mera än stygg, Maud. Hvad jag gjort, har jag gjort
af kärlek till den Maud, jag då älskade – tar således ej betalt.
Men att jag nu ej vill befatta mig med affärerna eller något, som
rör er, det kan ni nog förstå.
Det kom en fläkt af något godt öfver affärsmannen. Han räckte
Maud sin hand, och sade slutligen:
– Skulle ni någon gång komma i värklig nöd, eller i behof af
någon hjälp, så skall jag gärna hjälpa er.
– Nej, tack! Jag hoppas att aldrig bli så usel, sade hon hårdt.
Hvad som varit mellan oss är slut. Hälst skulle jag önska, att
våra vägar från och med denna stund för alltid vore skiljda. Det
var ett misstag, att vi någonsin sökte blifva något för hvarandra,
och det misstaget skola vi söka glömma – –
Hon böjde stolt på hufvudet till tecken, att hon ej hade något
vidare att tillägga.
– Det var sannt – det där brefvet ... till doktor Grane, och
papperen om min härkomst ... skulle jag önska att själf öfvertaga
vården af.
– Dessa papper äro deponerade hos en jurist och komma att
af honom öfverlämnas till målsmannen. – Jag menar Granes
fordringsbevis. Jag går nu till juristen och öfverlämnar från i dag
alla affärer i hans händer, och ber nu att få säga er ett sista farväl.
Han hade nu ett drag af omutlig hårdhet utbredt öfver sitt
ansikte, när han stängde dörren efter sig, utan att hon med ett
ord sökt förmildra avskedsstunden. Ringen hade han dock ej
lämnat kvar. I denna stund af själsskakning hade han
sinnesnärvaro att draga fram en soffa och skjuta undan några stolar,
för att få tag uti kärlekssymbolen. Han hade nu stoppat ned
den i sin västficka, och omedvetet ilade den tanken genom hans
praktiska hjärna, om man kunde utplåna namnet i ringen och
använda den en annan gång, eller hvad bruk han skulle göra af
den! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
