Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känner mig så sömnig ... det måtte vara därför, att skymningen
och brasan i förening föra med sig en viss tyngd.
– Sof du – jag tänker du behöfver hvila i dag, ty i morgon
måste vi väl börja »söka» något, du och jag, sade Bella, glad
öfver att så snart slippa redogörelsen för, huru hon blifvit bekant
med Agnes Grane.
Maud invaggade sig i obestämda drömmar – att drömma
kunde man alltid tillåta sig – men ej en fråga kom öfver hennes
läppar, som ovanligt nog format sig till ett mjukt leende ...
Inom sig gick Maud och närde ett enda hopp, en enda tanke,
tanken att få ägna sig åt konstnärsbanan. Huru detta skulle
tillgå, visste hon ej – blott kände i sitt inre en bestämd, okuflig
längtan att bli till något här i lifvet. Hade hennes kärleksdrömmar,
mäst skapade af motståndet, gått i kvaf, så skulle konstnärslifvet,
sången fylla tomheten i hennes tillvaro. Hon log därför
litet hemlighetsfullt hvarje gång det talades om någon plats
för henne – och ansåg det för något otänkbart, att Maud
Crawford skulle »bindas på en plats»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
