Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick fram och frågade, om det fanns någon skjuts från
Silfverviks bruk.
– Den där.
Karlen pekade lakoniskt på mjölkskjutsen. Första hägringen,
som skingrades! Hon hade tänkt sig ett ekipage, något i samma
stil som de eleganta hyrkuskkslädar, dem hon på senare tiden
så mången gång med en suck betraktat.
Det var ej annat val – hon måste sätta sig bland ett par
tomma mjölkflaskor och i omedelbar närhet af en ölkagge.
Se’n slängdes en fäll öfver hennes knän, pojken kastade
tömmarne åt henne och vandrade i ett par stöflar, som han
tydligen lånat af farfar eller far, helt trankilt in för att hämta
postväskan, och där satt hon nu ensam i en liten mjölksläde under
susande granar.
Den lilla arbetshästen, spänd för släden, vände litet frågande
sitt hufvud och tittade med kloka ögon på Maud.
På långt afstånd hörde hon pinglandet af bjällertyg ... hon
hörde dessutom signalen från tåget, som kommit uppför åsen ...
Ett par röster talade trögt och entonigt inne i väntsalen,
hvaraf hon endast uppfångade orden: »Bär isen?» – »Ja –
men tag inte miste om vägen i mörkret, så det bär åt västsidan,
ty då få ni ett kallt bad,» försäkrade den andra rösten. Nu kom
ändtligen skjutspojken, han snöt sig både grundligt och
ljudeligt med fingrarne, torkade af sig på rockärmen och satte
sig med en duns ned bredvid henne; ett smackande, och så bar
det åstad den af vedkörning gropiga vägen framåt och in i djupa
skogen.
Den lilla klockan klingade så entonigt och söfvande, att
blicken allt mer och mer sömndrucken och frånvarande följde den
lilla blå strimma himmel, som skymtade fram emellan trädtopparne,
och snart nickade Maud till riktigt grundligt.
Hon vaknade efter en stund med känslan af styfhet och köld
i hvarje led och påminde sig att börja med helt dunkelt sin
nuvarande ganska ovissa och långt ifrån angenäma tillvaro.
I det samma stannade släden framför en flygelbyggnad, det
förstod hon däraf att hon i mörkret tyckte sig urskilja en större
byggnad, hvarifrån ljus utstrålade genom ett par fönster, som
tycktes ligga en trappa upp.
Hennes lilla rum var beläget i flygeln, och ej stort bättre än
det lilla kyffe, hon lämnat i Stockholm. Detta var en slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
