Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförmärkt till hvarann med armbågarne ... Maud hade tydligen
redan blifvit omtalad såsom ett halft vidunder.
»Hvad har jag gjort?» sade hon halfhögt, när hon kände den
isande nordanvinden svalka sin heta panna och kom till sig själf
igen ...
Hon gick bar, som hon var, i sin tunna svarta klädning ned till
sin »flygel» och stängde in sig i sitt rum.
Hvad skulle nu hända?
Hon började finna lifvet nästan intressant, fullt af öfverraskningar,
som det hade att bjuda henne.
– Jag skall be’ att få bäddadt, sade hon och knackade på dörren
till hushållerskans rum.
– Var så god! Det brukar allt fröknarna få göra själfva,
försäkrade denna vresigt. Hon har ju lakan inne i soffan – de ha
varit begagnade en enda gång af skollärarinnan ... jag har ej tid
att ge henne nya.
– Skall jag begagna en annans lakan? Nej, tack!
Det var något i Mauds ton, som kom den gamla kvinnan att se upp.
»Håhå! Af den sorten! Vacker till!» Jo, nog visste gamla Karin
hennes öde!
– Ja, det skall jag säga henne, fröken, att sätta ned sina
fordringar, ty frun blir tokig annars. Hon tål ej vackra unga flickor,
för disponenten tål dom allt för bra han, och inte är det värdt
att »morska» sig, det ska’ jag säga.
– Jag tänker inte taga emot något sladder af tjänarne. Jag
skall veta att hålla mig här, så länge jag själf önskar – men rent
vill jag ha.
– Laga att hon får det då, sade gamla Karin och slog igen dörren.
Maud lade kuddarna till rätta på soffan, lade sig därpå och drog
öfver sig en filt, klädd som hon var. Hon kände först en obehaglig
frossa krypa igenom hvarje nerv – men snart erfor hon den
berusande känslan af hvila ... hvila för kropp och tanke. Snöklädda
skogar ... bjällerklang ... några takter dansmusik ... en betagande
känsla af medvetslöshet ... och så somnade hon.
När hon vaknade, var allt omkring henne tyst och stilla, och en
pinsam köld kom henne att motvilligt öppna ögonen... rummet
var fullt af fotogenrök, lampglaset svart, och allt, hvad hon tog
uti, belagdt med en lätt sotdimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
