Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eröfra sin plats i societeten, ty den tillhör honom co ipso. Men
om en New Yorker mångmiljonär inte slösar bort en
förmögenhet på hvarje fest han ställer till, inte reser i sin egen privata
järnvägsvagn och på sin egen ångyacht, eller i almänhet
underlåter att så bullersamt som möjligt förevisa sina miljoner så
sjunker han mycket snart bort från societetens horisont och
förlorar sin bemärkta ställning. För honom är det en nödvändighet
att strö ut guld med fulla händer, icke en nyck eller ens altid
ett nöje. Däraf kommer den ständiga hetsjakten i Amerika efter
nya föremål att slösa på, efter nya sensationer af det slag, som
endast kunna köpas med massor af guld.
Men miljonärskapet såsom districkt socialt stånd lider i
Amerika af en betydlig olägenhet, som alsinte förekommer
annorstädes. Det finnes aldeles för många miljonärer. I samma mån
som kulturen trängt längre västerut, de naturliga resurserna i
de nyare delarna af unionen utvecklats och därigenom fältet för
storartade spekulationer vidgats, i samma mån har också antalet
af kolossala förmögenheter stigit. Och då nu den sig så kallande
societeten altid har en stark benägenhet att vara exklusiv, har
det sorgliga dilemma uppstått för dess amerikanska blomma, de
fyrahundrade i New York att antalet aspiranter på
societets-m’àssighet vida öfverstiger den naturliga omsättningen inom
societetens led. Och dilemmat är ingalunda lätt att komma ur för
dem, som nu en gång tagit rikedomen, miljonerna till måttstock
på en människas värde, ty miljoner ega de nyligen rika vordna
magnaterna i västern ofta i större antal än själfva de gamla
medlemmarna af de fyrahundrade.
Och sättet huru miljonerna förvärfvats underkastas såsom
sagdt sällan eller aldrig någon kritik i Amerika. I de östra
staterna finnas visst personer, hvilka äro altför litet fin de siècle
för att icke rynka på näsan åt rikedomar, som förvärfvats på
altför uppenbart ohederligt sätt, men de utgöra på intet vis de
tongifvande i samhället. Och i västern förekommer icke ens
denna stumma kritik. Där ursäktar framgången i
penningeför-värf snart sagdt alt utan undantag, där är den gamla anekdoten
om en döende fader, som uppmanade sin son „att vara hederlig
och att göra pengar, men att framför alt göra pengar“, icke
något skämt utan en bittert alvarsam lefnadsmaxim, som almänt
adopterats.
Det vore lätt att inom den s. k. societeten, isynnerhet i
västern, men också i östern utpeka fierfaldiga personer, hvilka
genom uppenbar, i en del fall till och med af lagen straffad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
