Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— m —
rikansk botten, flyttade norrut till Manitoba. Anda till år 1875
förblef dock så godt som hela North Dakota så oberör dt af all
kultur att knappast ett tusental hvita nybyggare slagit sig ned
inom dess gränser, utan fingo de krigiska och mot alla hvita
fiendtliga Sioux-indianerna ostördt strofva öfver dess ändlösa
slätter. Men i och med utsträckningen af järnvägsnätet också in i
Dakota vidtog en stark tillströmning af europeiska indvandrare
och därmed det vida områdets gradvisa införlifvande med de
odlade och kultiverade delarna af Förenta Staterna. Ännu har
odlingen dock knappast förmått eröfra mera än den ostligaste
delen af staten, men för hvarje dag som går tränga nybyggarne
längre västerut, hvarför den dag då North Dakota måste räknas
till de civiliserade delarna af världen icke mera är långt
af-lägsen.
South Dakota såg först år 1857 det första stadigvarande
ny-bygget grundas inom sina gränser, men ännu åtskilliga år
därefter förblef detta nybygges öde osäkert och sväfvande, i det
Sioux-indianerna upprepade gånger fördrefvo de hvita, hvilka
dock lika ofta med äkta amerikansk seghet vände tillbaka. Först
efter det stora och blodiga indiankriget år 18G2, då
Sioux-stam-marna blefvo i grund slagna, inträdde fredligare förhållanden och
därmed ett så starkt tillopp af invandrare såväl från andra
amerikanska stater som från Europa att inom kort de östra delarna
af South Dakota blefvo både odlade och jämförelsevis tätt
befolkade.
Längre västerut däremot förblef vo Sioux-indianerna i
besittning af en stor del af statens område, inom hvilket denna, alt
ännu den talrikaste och mäktigaste af västerns indianstammar,
lefver och har sin tillvara. Endast i sydvästra delen af staten, i
den s. k. Black Hills trakten har odlingen — eller kanske rättare
vinningslystnaden och guldtörsten — trängt undan de röde.
Upptäckten af guld samt sedermera af kvicksilfver och andra
värdefulla metaller i denna näjd lockade dit massor af
äfventyrs-lystna invandrare, bland hvilka många, gäckade i sitt hopp att
genom grufdrift och guldvaskning vinna snabb rikedom, begynte
odla den fruktbara jorden så att snart nog hela området bytte
karaktär — tils detsamma numera är ett bördigt jordbruks- på
samma gång som ett ofantligt rikt grufdistrikt.
Med undantag endast af detta område bilda de båda
Dakota’s en enda ofantlig slätt, delvis (i de s. k. Bad Lands)
sönderskuren af vatten och utslocknad vulkanisk eld i de
mest fantastiska formationer. Här och där afbrytes slätten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
