Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga och oförklarliga „stampedes“, då kreaturen i liäjdlöst vild
fart rusade i väg i kvilken riktning och mot livilka faror som
liälst, skrämda af något, som ingen kunde förklara eller förstå.
Då återstod intet annat för herdarna än att i ändå vildare fart
sätta efter hjorden, rida förbi den och tvinga ledarne att
småningom vända åt endera sidan, mera och mera tils de främsta af
de uppskrämda djuren slutligen nådde de sista af hjorden och
bildade en väldig cirkel, då vanligen farten småningom begynte
saktas tils om någon timme hela massan af kreatur trötnat
tillräckligt för att stanna och slå sig till ro. Yid andra tillfällen
måste hjorden föx-svaras mot ströfvande indianer, hvilka i
Texas-boskapen sågo ett betydligt lättare vunnet byte än i de vilda
och skygga bufflarna, och många hundrade äro de cowboys,
hvilkas ben längesedan förvitrat ute på slätterna, där de gåfvo
sina lif för sina husbönder, egarne till boskapen, hvilka själfva
förtjänade miljoner på sin affär, medan de, som med fara för lif
och lem skötte den, fingo åtnöja sig med en nog så knapp lön,
knapp både för det svåra arbete de hade att utföra och
isvnner-het för de stora faror detta arbete var förbundet med. Numera
har denna, den svåraste och farligaste, men på samma gång
också mest intressanta och romantiska sidan af yrket helt och
hållet utplånats. Järnvägarna sträcka nu sina armar till hvarje
större boskapsdistrikt i Texas så att slaktdjuren kunna lastas så
godt som direkt från betesmarkerna i de vagnar, som
transjior-tera dem vidare österut, och af indianerna är numera ingenting
att befara, icke ens i de mest aflägsna och ödsligaste delarna af
staten annat än möjligen då och då stjälande af några enstaka
kreatur.
Men därför har ingalunda släktet cowboy ännu dött ut i
Texas, tvärtom är det där de mest typiska representanterna för
rasen numera finnas — och huru egendomligt intressanta dessa de
sista kvarlefvorna från det forna, vilda gränslifvet äro, det vet
endast den, som haft tillfälle att se dem på nära håll. Fordom
rekryterades cowboys bland de vildaste, mest laglösa och mest
oregerliga befolkningselementen i hela Nord Amerika. Otaliga
af de äfventyrare, som strömmade till från Europa, hamnade i
Texas, där friheten från alla de band ett ordnadt samhällsskick
pålägger sina medlemmar, var störst och af dessa slog sig ett
flertal på den väl svåra, men till gengäld också fria och
oberoende sysselsättningen att såsom cowboys taga vård om de stora
boskapsegarnes hjordar. Året om lefvande ute i fria luften, utan
några tillfällen att umgås med andra människor och därför också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
