Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid högt vite förbinda sig att endast bygga privata hus. En
sådan öfverenskommelse gör naturligtvis hela trakten mycket
,,de-sirable“ och tomterna stiga förhållandevis i värde, men då
naturligtvis endast rikt folk kan tänka på att bygga och bo i en
sådan högst fashionabel stadsdel, händer det lätt nog, att
jord-egarne få vänta betydligt länge på tillfälle att sälja sina tomter.
En annan stipulation i öfverenskommelser af ofvan antydd
art är ofta den, att hvarje hus måste uppföras i annan stilart än
de föregående och detta har mera än något annat gjort, att
Chicagos residens-delar ofta förete den alra vansinnigaste brokighet
i sin arkitektur, absolut oförklarlig och obegriplig för den, som
inte har reda på orsaken till de vilda arkitektfantasierna. Det
finnes ingen stilart orepresenterad i Chicago, börjande med
egyptiska, grekiska och romerska tempelfasader — modärniserade
naturligtvis så hänsynslöst som endast amerikanare kunna göra det
— löpande genom hela medeltiden med romaniska, göthiska och
renässansmotiv samt reminiscenser från gamla slottsruiner längs
Rhen och Donau och utmynnande i nutidens mani att sätta ihop
alt möjligt under solen till en arkitektonisk olla podrida, den
amerikanare också kunna berömma sig af att ha ogjort brokigare
än några andra. Men bland denna brokighet i yttre utstyrsel
finner man de hus, som tillhöra Chicagos alra rikaste
medborgare, och alra rikaste betyder något i en stad, där en eller ett
par miljoner als inte betraktas såsom ett särdeles stort kapital.
I den del af staden, som med ett gemensamt namn kallas
Nordsidan, d. v. s. den del däraf, som ligger norrom
Chicagoflo-den samt i öster begränsas af Michigansjön, har under de
senaste åren ett nytt sådant residensdistrikt uppstått, tack vare
hufvudsakligen bemödandena af den kände hotellegaren,
mång-millionären Potter Palmer. Han köpte för några år sedan in en
betydlig sträcka jord längs stranden af sjön, gaf ut några hundra
tusen dollars för fyllning och planering af denna strand, bygde
ett antal eleganta hus längs den sålunda uppkomna nya
strandgatan och sålde eller hyrde ut dem åt vänner och bekanta samt
lade kronan på sitt värk genom att för sin egen räkning
uppföra ett residenshus, livilket tämligen noga är kopieradt efter
slottet Stolzenfels vid Rhen sådant detta vanligen ses framstäldt
på kolorerade fotografier. Detta var tillräckligt för att göra
trakten fashionabel, ty en stadsdel, där en miljonär slår sig ned och
det ännu därtill i ett hus så skinande grant som Potter Palmers,
den blir i hvilken som hälst amerikansk stad omedelbart
„desi-rable“. Den ena rikvordna affärsmannen efter den andra köpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
