Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Finska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydde eu förnäm mans son. Gamle Tlse turin sutto till doins i siägtforbnn- ’
ilen och sleto folkets tvister; brast ofred ut, bröt fienden in eller tågade lan- 5
dels män i häniad på Mnaudt område, dS gällde ilen slarkes arm jemte ;
den klokes råd, den tappraste blef anförare och bana makt var samtidig ined 5
hans vapenlycka och kriget. ;
0
Vildar och barbarer voro ieke Ftnname. De hade i sina kililakuwiat 2
oeli keräjät cn ansats till itmkllU, asm möjligen beliöft endast en annan i
llurik för att utbilda sig, men som Försynen fann för god t att afklippa mc- J
delst svenska eriifringen oeh som sedan antog en helt annan fann, än den ui- %
sprungliga nalioitela. Af Finuarnes åldriga bruk känner inan intet, som skulle ;
af samhället ha auktoriserat» som lag. ,,Finska rätten,, gaf bonden frihet att J
betala kronans skal t i jutdbruksarliklar, i ställ et för [adugärdsproduftlenia, 5
hvilka erladea af dem, som underlydde „Helslngerfi(fen.H Hela svenska väldets ;
tid frän 1157 intill 1800 var, pä samhällets område, likasom pä religionens, ett J
den inkk andens oupphörliga inarbetande i eu lånad form, främmande oeh ;
förhatlig (ill sitt ursprung, men omsider med folkets innersla sammanvuxen.
Sä långt som till eu utbildad stat kommo af alla finska folk endast J
Ungranie och möjligen Bjannerne. Öfveriiufvud bar Finnen i alla tider varit ;
likgiltig för politik, För mycket inåtvänd. (Sr att särdeles bekymra sig om 5
hvad som passerar några mil frän hans boning, har han varit eu af dem s:un »
förlorat jorden under det de bekikat bi iu mel en. Hans siatsföriuillanden ha der- ;
före varit de svenska oeh delsvis de ryska, intill dess hau 180!) fanns mogen J
oeh berättigad till ett eget statalif. ;
Det var I den enskildes sjclfstäudighet oeh i familjen, som den finska ;
anden sökte en sedlig tillvarelse. Den frie mannen (vapa) hade under sig >
den köpte eller i krig fäligtie trälen (drja), hvars luft var föga härdare, än i ;
sednare tider Ijenareus. Doek vidlådde honom ståndets nesa o ekså här.; ,.rin- J
ga är trälens styrka,„ säger den frie försmädligt till Kullervo, den till slaf S
sålde Kalevasonen, Hvarken åkerbruk eller slöjd ansågs förnedra den frio %
mannen; sjelf gick sagornas hjelle Lemminkäinen oeh plöjde sin åker, Wiii- I
nämöinen drog not oeh llmarinen kallas „den evärdelige bamrara,„ den fliti- j
gaste smed. Hvad man hos de germantska folken kallar adel var Finnarne S
fullkomligt obekant: de hade hjeltar oeh vise, emedan de hade krig oeh sång, S
men slSndsskilnaderna ha aldrig velat rota sig rått i landet; hal (herren, nom J
ufgKtt ur folket, har tappat pä bytet det bästa af aln nationalitet;
ståndspersonerna hylla gerna det svenska.
Fä qvinnans ställning hos ett folk beror familjens större eller mindre
utbildning. Många vackra sånger lära, att banden mellan makar, barn oeh
syskon voro allt for Finnen, som ingen konung hade och sällan visste med
sig att han var ett folk, Oeli när man häraf sluter, att qvinnans värde gällde
hos honom mycket, bekräftas det af sångerna. Sjelfva 15:de runan i
Kaleva-la, aoin uppmanar mannen att piska siu huslru, mildrar denna hårdhet med den
yllersra liukänslighét. Ett år, säger runan, bör han höja den ungas sinne med
vänliga ord, det andra blott med ögats blink, det tredje året med fotens lätta
trampning, och om hon icke aktar detta, må han aga henne med ett rörslrå,
med ett ylle-ris, och oni hon ändå ej rättar sig, må han värma hennes
skull-ror med ett ris af björk, men icke jäkta slag mot öga eller öra, ej heller läfa
andra få vela hennes nesa. Den finska flickan rådde sjelf öfver bortgifvandet
af sin hmid. Väl låter en gammal runa friaren uppsöka sin brud i skogen oeh
omtala alt hennes fader nyss hade borlsält henne, „At hvem blef jag dä
såld?,, sade flickan. „Åt inig, min vackra dufva,,, svarade friaren; „rika
gäfvor gaf jag: åt fadreu en stridshäst, ät modren en ko, åt. brödren ett par
oxar, ät systern ett får, ät sonhustrun ett skönt spänne»,, ..l.iicl. gaf du för
den goda,„ bannade flickan, ..ganska litet för den sköna; om dig bryr jag
mig ieke,,, — Men andra sagor (al,a blott om fiSälmaiisskänker. Pohjajungfrun,
hon, för hvars ägande Lrmmiukäinen underkastade sig kiirleksprof af den
vådliga natur, att väl ingen af medeltidens irrande riddare utstått till en skön
prinsessas ära värre äfveutyr — hon valde sig maka emot modrens val och
fadreu namnes ej engåiig. Aldrig rölvado Finnen med svärdet sin hustru; En
enda gäng ser man den för siu otur i frieri beryktade Wäinämöineu tvinga
genom trollkonst deu unge Joukaliainen att lofva honom sin syster, men
flickan lydde icke. Högt var en moders, en makas, en systers anseende;
I.em-minkäinen klagar I de mest rörande ord sin sorg aft lefva skild från sin
moders famn* llmarinen sörjer ofröslligt siu hustru; Joukaliainen fäller slrida
tårar öfver sitt förhastade liifte. Endast Kullervo, qvinnoröfvaren, den onde
trott-siga slafvcn, visar sig kall vid sin moders, sin faders oeh sin hustrus död,
och derföre behandlar honom sängen med ett hat, ett förakt, som utvisa, att
denne mail på det djupaste särat folkets sedliga känsla, i det lian satt sig
öfver famitjebamlct. — Så rar qjinmin furomäl för en aktning, i«.m gränsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
