Finland framstäldt i teckningar / 181 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karelen - Lokala detaljer - 61. Wiborgs Slott - 62. Monrepos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konst och trolldom kunnat tillställa smällen. Ilan säges uti eu stor
koppar-kiltel hafva kokat paddor, unnar, qvicksilfver, lut och kalk, samt lätit alla
dessa ingredienser sjuda en half dag, hvarpä han befallt alla innevånare gä
i jnrdklyftor och källare eller iiikiypa i bolster. Derpä har han lätit eu
gammal man fyra af, hvilket sket t med deu verkan, att ficnderue svimmat och
lätit Svenskarne i par timman tid obelundradt afskära deras halsar; incit
af Posses eget folk skulle, utom den nämnde gamle luauueu, blott .*300
nyfikne, som icke efterkommit befallningen, tillsatt lifvet, Kittolii förvarades
eller inmurades i Wiborgs slott. Andra berätta, alt inom slottet funnita ett
livalf, hvari cn oxes bölande hördes så fasansfullt, att num deraf döfvades
och föll sanslös till marken. Possen fyllde, likasom fordom Ulyssea, sina
raäus Öron med vax, förde e» oxe i hvulfvet och dolvade deriued iieuderne sä
att de läto ”slagta sig som boskap”. Dock snart återkom fienden pä nytt
för att belägra Wiborg. Dä har Possen, som slod i förbund med
djef-vnlen, uppstigit i slottstornet och utskakat i luften en fjäderpnse, oeli af
hvarje fjäder bar han erhållit en ftillrnalad krigare till fästets försvar. Till
det osäkra i uppgifterna hör äfven, att man ieke med visshet vet om deu
bekanta smällen försiggått l slottet eller inom stadens vallar. Belägriugarue
gälldo likval alltid bäda gemensamt, oeh genom en underjordisk gäng skola
de med hvarandra vara förenade.

Den 30 April 1831 om aftonen nedslog askan i det äldriga slottet oeh
autaudc detsamma. Eliuru det dervid led betydlig skada, höjer det likväl,
efter undergången reparation, äuuu stolt sitt torn. Men siu ursprungliga
bestämmelse har slottet öfverlefvat: det tjenar uti tiil länehäkte.

62. Monrepos.

Berömdast of alla Wiborgs omgifningar och ensamt i Bildand är
Monrepos. Norrom staden ocli kringfluten af samma fjärd, som sköljer dess
stränder, ligger en ö, der äuuu för hundrade Sr sedan 4 bondhemman om
inalles ¹/₆ mantal skötte mellan klippor och dälder siu larfliga gröda. Trakten
kallas ännu” Wanha Wiipuri”, möjligen emedan stadens första handel här sökt
cn nederlagsplnts. Krigsguveruören Stupescliiu var den förste, som pä
1770-talet begynte aft rödja denna vidsträckta mark; hans verk fortsattes af
kejsarinnan Marias breder, prinsen af Wurteinberg Fredrik Wilhelm Carl, dä *

generalguvernör, sedermera skild nr rysk tjeust 1787, kurfurste 1803, konung
1805 oeh död 1810. År Itlll donerades dessa gods ät Baron l.ud vig
Henrik Nicnlay, som här I sitt herrliga Mourcpos sökte deu landtliga h vi lan
oeli förstod att med smakfull hand och älskande hjerta afsluja naturens
skön-hel. Sjelf skald, har hau besjungit sitt Monrepoa uti ett tyskt poem, som
bär vittne oin eu känslofull sjal. lians son, Paul Ni e o la y, f, d. rysk
minister i Köpenhamn ocb godsets nuvarande ägare, bar af detta poem
ombesörjt en ny upplaga och prydt den med tolf af Monrepos’ vackraste vyer.
Tvenne af dessa återfinnas här uppä planehen, nemligen karaktersbygnaden
oeh Leukadiska klippan. Deuua sednare, som förut bar ett Amors tempel,
prydes sedan 1S127 af en niarmorstod , upprest till minue af tvenne hertigar af
Uroglio, llarou Nicolays svågrar, hvilka bäda unge stupat på ärans falt, den
ena 1805 vid Austerlitz, den andra 1813 vid Kulm. Deu på planehen
synliga flottbryggau vid stranden fiir öfver ett smalt sund till en täek"holme, pii
hvars itiidt reser eig ludvigsburg, helgadt ii t minnet af Baron Nicolay den
äldre, hvara stoft här hvilar. Monrepos är rikt på omvejling; hvarje vink
af naturen är skickligt förstadd, intet drag af dess skönhet går här förloradt;
hvarje kulle bar sitt tempel eller sin ruiil, hvarje däld sin eiremitkoja eller
% sin gömda bersä, hvarje förtjusande utsigt sin inbjudande hviloplats.
Änslad-j nar vandraren vid Latermierés minnesvård, än vid Marienthnrm, livars
interiör äuuu är sädan kejsarinnan Maria lät utsira den, än vid Sylmias källa,
der eu hvilande Nareissua af marmor bjuder en dryck af deu klaraste kristall.
Och följer han den smala gängen vid stranden, der väldiga massor af grauit
hota att nedstörta öfver klippornas port, då stadnar han iifverraskad vid en
träng platå mellan stranden och den lodräta bergväggen. Här hade Baron
Nicolay deu äldre haft för afsigt att uppresa en bild af den helige Nieolai.
Men sonens pietet fann med vacker delikatess ett annat föremål, värdl att
pryda denna plats, och han, en född utlänning, var den förste i Finland
som reste Wu i n ä m ö i n e ii s staty, ett verk af danske bildhuggaren Borup.
Sä leden den tjusade vandrarn utau vägvisare frän vy till vy, frän skönhet
lill skönhet, och öfveralit ser han latlan framträda i en ny dager. Monrepos
bar ett stort och välförtjent rykte; man bör endast icke söka här ett Italien.
Monrepos är Fiuland i ädlaste stil, Finland i dess armod, om man här söker
söderns färgprakt, Finland i dess rikedom, om man har ett hjerta för den
allvarliga, men ljufvaskönheten af sjö och berg och dal, omgifoa af nordens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>