Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Österbottniska dialeklen skiljer sig från \ estfinakan genom förmildringen £
*
af konsonanterna k, p och t, jemle liera egenheter; för främmande öra ljuder !
den härdare iiii veslfinskan och renare än oslöui-kati. Uleubon igenkänner man «
genast på hans uttal äfven af svenskan, som i hans imm lär en starkare bryt- ;
ning än annorstädes. För Öfrigt är det I hög grad märkvärdigt, alt i Oster- S
bollen betrakta språkens onivexlunde gebit oeh de derined sammanhängande *
0
nationaliteterna. Finnar oeh Svenskar äro pä flera orter så skarpt afsfindrade, !
att. den ena hyn talar uteslutande finska, den andra uteslutande svenska. Pä *
andra orter talas ”bå’ milen” (häda språken), som den svenska Österbotluiu- ;
gen uttrycker sig. Att en stark rivalitet varit oeh pä »iua ställen ännu är rä- j
dande mellan båda nationaliteterna, kau icke nekas. Den yppar sig i hvarje- \
*
banda smädliga namn, hvilka den svenska infödingen gitver deu finska, mera •
sällan i slagsmål, ofta i vägran alt genom giftermål läla, elt finskt hemman j
Hfvergi till Svenskar och tvärtom. Längs hela Wasa läns kust har det even- 5
eka elcmenlct sedau århundraden varit franiätgående, del finska deremot (ill- •
bakavikande, Här finnas nmucra svenska trakter med finska namn (Muslasaari, •
*
Wörä Wääräjoki, Muusnla _ Muuisalo, Wexala = Wäkisalo m. fl.); ännu i :
mannaminne kan mau erinra sig, alt i trakter, säsom NyCarieby socken, till ;
hälften befolkade af båda nationerna, Finnarne génom prealerskapels okloka J
nit i skriftskolan alltmera- försvenskats ocli begynt begagna salighelsmedlen S
pä svenska språket. Mindre ofla träffas några mil frän kusten svenska namn 5
**
i finska Irakier (Simsjö i Lappo m. fl.). Språkens område vexlar vid kusten. S
I Lappfjärd vid Österbottens södra gräns börjar svenskans område: finsk guds- i
*
Ijenst hålles der blott hvar nionde söndag. Chriatinestad är svenskt, likasa ;
Nerpcs, Malaks och Mustasaari med deras kopeller samt Kaskö och Wasa; %
men vid deras sida vidtaga strax i ösler de rent finska soknarna llmola, Stor- ;
#»
kyro, Laihela. Derefter tränger sig det likaså rent finska Lillkyro mellan 5
Svenskarne fram till kusten. Åter i norr derotn vidtager det rent svenska i
Wörä, derefter NyCarieby stad och socken, der den iinska befolkningen ulgör ;
vidpasa cn å tiondedel; derefter de rent svenska Pedersöre, Jakobslad, K ro- ;
noby; derefter GamlaCarleby, hvars landsförsamling är svensk, men en fjer- ;
dedel af stadens lägre folkklasser finsk, medan åt öster den svenska bcfolk- ;
ningen går något längre inåt landet i Terijärvi. Med Kelviå socken börjar ;
äter det finska området, som sedan uteslutande fortfar norrut, så att endast 5
nägra fä sist inflyttade tala oeh förilä svenska språket. Städerna Brahestad. %
Uleåborg *) oeh Kajana äro allesamman öfvervägande finska, nä alt äfven bland
ståndspersoner alla förslå oeh ganska mänga i dagligt tal begagna finska
språket. Torneå, ehuru onigilVet i ösler af rena Finnar, har ej kunnat undgå eli
inflytande af del närbelägna Sverige ined Ilaaparanda.
ÖlVer den svenska’befolkningens lorsla hilflytlning sväfvar mycket
dunkel. Den härtills allmänt anlagua meningen är alt Birger Jarl vid sin
landstigning 12 IB pä Österbottens kust ieke blott uppbyggt Korsholm, utan äfven
med svenska kolonister befolkat den närmast kringliggande kuststräckan. Att
denna mening icke häller slreek vid eu uaitnare undersökning, är lillförene
nämndt. Det är möjligt att nägon större Inflyttning frän Sverige vid samma
tid ägt. rum, for all bättre rota del svenska väldet. Qfvanföre (sid. 55)
an-tyiies den första avenska kolonisationens högn älder. Allt synes utvisa, alt
Svenskarne tidigt, redan under striderna mellan hedendom och kristendom i
ll:te och I-2:ie seklerna, lagif det korta slegct frän deras egna kusler till
den motliggonde finska skärgarden oel derifrän öfver-lill fasta landet. Härom
vittna, bland annat, de urgamla svenska former oeh ord, som förekomma i de
österbottniska provinsdialekterna, ofla sä talrika och sä försvunna ur det
nuvarande språket, att främlingen blolt med llllbjelp af isländskan eller
anglo-saebsiskan kan lyda dessa ljud från en aOägsen forntid. Märkvärdigt är ock,
alt den svenska befolkningens område åt norr upphör i Kelviå, vid samma
punkt der skärgarden slutas. Likväl bör märkas, alt Österbottens Svenskar
blott till en ringa del härstamma från den gentemot liggande svenska kusten;
Helsingarne t. ei, hafva lemnat vida flera spär i Nyland äu här. Med temlig
säkerhet kan utredas, att iiivänarne i Wörä äro Dalkarlar, Muslasaanboerne
West erbot Iningar, NyCarieby, Pedersöre oeh Kronoby deremot befolkade af
Smålänningar 0. s. v., hvaroui mera i soknedelaljerna. Deraf kau slutas, att
forntida inbördes oroliglieter drifvit skaror af Sveriges södra och inre
bebyg-gare lill utvandringar först ål: den dä nästan öde nordsvenska kusten och
der-ifrän öfver lill den närmast pä andra sidan hafvet inbjudande finska.
Finnar och Svenskar i Österbotten ha ömsesidigt inverkat pä hvarandra,
de förre genom sin sega, härdiga kraft, de sednare genom sitt öppnare, mera
fiiretagsama väsende. Märkvärdigt är dock, att de goda egenskaperna af
*) 1 Brahestad förhåller sig finskan till svenskan sunt 11 till 3; i Uleäburg som 4
till 2, doek att alla både tala oeh förstå den föria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0233.html
