Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunniga tidskriften Phosphoros ungefär för sex år sedan
började utgifvas. Om denna poesi i Sverige redan har det
stora felet, som den måste hafva, efter den är en härmning
från tyskan, att nämligen icke vara svensk, så har den
åtminstone medfört den nyttan, att den först bröt isen och böljade
den gräsliga strid med det franska tomma ordprålet, som ännu
icke är alldeles slutad, men som verkat fransyska härmningens
undergång hos alla tänkande menniskor. De svenskar som
arbetat i denna väg, som bland oss infört och imiterat
ty-skarne, behöfver jag här så mycket mindre nämna, som ehuru
namnkunnigt också deras företag är, deras namn dock till
stor del äro okända, äfvensom de sjelfva till en del dolt
dem. Blott en sak är af vigt för er att känna. Den
ryktbaraste af alla dem, som arbetat i denna väg, är
Atter-bom. Jag nämner hans namn, emedan det är lika kändt och
gängse i Stockholm, som han sjelf och hans skrifter till sin
halt här äro okända. Man anser också honom för en af dem,
som slafviskt härma den tyska poesien. Men I, unga
med-bröder, bören vara bättre underrättade i denna sak.
Atter-bom härmar aldrig, det han skrifver är originelt*. Alltså hör
han icke hit, utan till det tredje eller inhemska slaget af
poesi».
»Jag kommer nu till detta tredje slaget af svensk poesi,
som egentligen är vår egen, emedan den är svensk utan
härmning. Redan tidigt utmärkte sig på denna ädla väg ett af
Nordens största snillen. Hans namn var Bellman. Utan
tvif-vel är för er detta vidtbekanta namn icke okändt, äfvensom
I väl veten, att det slags poesi, han bearbetat, i allmänhet
kallas supvisor; sjelf har han till en del kallat sina arbeten
»Fredmans epistlar». För er kan jag icke nu utveckla hans
förtjenst. Det var måhända en olycka för Sverige att vinets
och icke svärdets ande blef gifven Bellman. Det kunna vi
dock med oväldighet säga, att Bellman var oefterhärmligt stor
i sin genre, men att hans genre hade ett ganska lågt rum i
* Eget är att se huru högt Almqvist vid denna tid värderade
Atter-bom, om hvilken han längre fram i förtroliga meddelanden uttrycker sig
temligen försmädligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
