Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFLYTANDE FRÅN ROUSSEAU.
23
Det bör då äfven bli det sista, det högsta. Men lifvets inre sanna
bildning (idealiseringen) skall då förenas med denna enfald.
Så måla oss filosofer och skalder den egentliga lyckan: och
efter vi beundra dem i så mycket annat, böra vi ej tvifla på
dem häri. Och denna målning är äfven sann efter statens
teori, hvad vilja vi då mer?»
Till dessa sina ord i organisationsförslaget hänvisar
Almqvist i ett bref af 1821 till Jonas Waem. Almqvist omtalar
nämligen då, att han ämnade bosätta sig på landet i trakten
af Stockholm. Och han tillägger: »Om du läser
Manhems-boken, den och den sidan, så ser du ungefär hur jag menar.
Med den äkta bondlefnaden förstår jag ej en plump och rå
(o-idealiserad) bondaktighet, utan ett verksamt naturlif. Att
lefva som herre på landet är i grunden sedt ett oting. Kära
du, kan man tänka sig något våpigare både för karl och
qvinna, än att sitta i förmak på landet, konversera vid ett
tebord, spela kort, gå fint klädd, rita litet smått, gäspa om
qvällarna, ligga och latas om morgnarna, och omsider
ce-dera bonis?»
Fortsättningen af detta bref innehåller ett bland de få
ställen, hvilka antyda att det egentligen var Rousseaus idéer,
som lefde upp hos Almqvist. Den store samhällsfiendtlige
reformatorns tankar tyckas, så att säga, legat i luften i
Almqvists barndomshem, såsom visar sig af ett redan anfördt
uttryck om hans moder. Han tog dem icke omedelbart ur
källan och han uttalar icke i sina utgifna skrifter någon
beundran för Rousseau; tvärtom nämner han honom vid tillfälle
i föga smickrande ordalag, såsom i sin franska afhandling för
professur i Lund, deri han kallar Rousseau »ett hjerta som
resonnerar och ett hufvud som gråter».
I det nyss anlitade brefvet anspelar dock Almqvist på
Rousseau såsom sin andelige fader. Om det konventionela
samhällslifvet bland herrskapsfolk på landet säger han
nämligen:
»Detta kallas upplysning och bildning, och jag medger
det rätt gerna, ty det är det verkligen: nämligen en sådan
der upplysning, som Rousseau säger hafva störtat mensklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
