Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antages vara allsmäktig, kan han med det samma
omöjligen tänkas vara god, efter han utan allt tvång vill plågorna:
och så snart han antages vara god, kan han derjemte
omöjligen tänkas allsmäktig, emedan han då icke behöfde tåla
plågorna eller nyttja dem som läkemedel, utan förinta dem
samtligen; hvarför deras fortfarande tillvaro i universum
tydligt gifver tillkänna, att Gud, ifall han är god, åtminstone icke
är allsmäktig, och tvärtom.
Det är en känd och vitnad sak, att man i dessa ämnen,
som kallas mörka och svåra — ehuru spörsmålet i sjelfva
verket är ganska klart och lätt begripligt — gjort många
distinktioner, afdelningar, undantag och reservationer, men dessa må
i sitt slag vara så märkvärdiga som möjligt, de kunna dock icke
hindra den stora, oundvikliga och klara slutföljden, som
uppkommer efter hvilket system som helst, efter hvilken
terminologi som helst, och hos hvilken menniska som helst, blott man
går ärligt och tent tillväga: »att ett väsen ej på samma gång kan
vara godt och förmå allt, samt ondt tillika dermed finnas till».
Om man vid den tusen gånger återkommande anblicken
af förstörd oskuld, af nedsmutsad skönhet, eller af en genom
lidande förtrånad varelse (menniska, djur eller växt); om man
vid blicken på allt detta ännu ej tröttnar att utropa: den
alls-mäktige är god! ehuruväl han då här bestämdt vill, att tusen
komma i ett förderf, som för hans styrelse icke behöfdes,
lida alldeles onödiga plågor, och utstå eländen (moraliska och
fysiska), som lika så väl kunde undvaras — vill man utropa
det, så må man; men enligt Almqvists öfvertygelse ligger
ingen sans, ingen mening i det uttrycket
Läran om den menskliga frihetens missbruk, såsom
orsaken till allt högre och lägre ondt, vill Almqvist i denna
undersökning låta vara gällande, men dermed kommer han dock
till samma slutsats. Ty antager man Guds allmakt, kan
man väl dermed förena den tanken, att Gud i menniskan
skulle vilja hafva en med full frihet skapad varelse.
Menniskan är då med sin frihet absolut oberoende, emedan Gud
så velat göra henne; och han kunde det, efter han är
allsmäktig. Imellertid står menniskan med sin absoluta frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
