Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarthän universum omsider störtar sig. Det må erinras, att
hela denna senare framställning stödjer sig på antagandet af
godhet hos Gud, jemte mer eller mindre betydande makt
men icke allmakt; emedan allmakt lika litet i frihetens
teori, som i något annat, låter förena sig med godhet,
såsom förut är visadt. Klart är, att alla de otaliga och
grymma händelser både af timligt och evigt förderf, som icke äro
mindre verkliga och förskräckliga, derför att de i teorien om
friheten stå såsom frihetens missbruk —- klart är, att i
afse-ende på alla dessa händelser kan Gud, om han är god, icke
vilja att de ske onödigtvis; vore han då tillika alismäktig, så
förintade han dem i följd af sin godhet — eller rättare, de
hade aldrig uppkommit.
Slutligen kan man göra denna invändning: hvarför kan
Gud icke vara både alismäktig och god ? Antag, att han först
är alismäktig, då kan han ju allt? Följaktligen kan han ju
der jemte, om han vill, vara god?
Alldeles rätt. Almqvist har också aldrig bestridt, att Gud
kan vara både alismäktig och- god, om han vill. Men frågan
är, om han verkligen är det. Det är just detta som visar
sig, att han icke är; och ifall han kan vara det, så vill han
det åtminstone icke. Ty plågor, ondt och eländen finnas.
Vore de icke till, så vore Gud utom all fråga både alismäktig och
god. Men nu är det ett faktum att de finnas; och hvarest de
finnas, der är i sjelfva verket Gud icke alismäktig och god: —
detta må då i öfrigt komma deraf, att han ej kan vara det,
eller ej vill vara det. Almqvist har blott åtagit sig visa, att
med plågors existens ej kan förenas antagandet af pä en gång
godhet och allmakt hos Gud, hvilket dock så många lärda
och olärda göra. Men då dessa två ej kunna förenas, kan
man lätt bli obeslutsam, hvilketdera vi må antaga med det
andras förkastande. Menniskan under sin lefnad här måste
tillstå, så vida hon är uppriktig emot sig och andra, att hon
har behof, ett djupt behof af tröst. Och hur skall hon finna
tröst? Är Gud alismäktig, utan att vara god, hvad hafva vi
då att hoppas af honom? Likasom han med sin allmakt här
i verlden onödigtvis, förmodligen då endast för ro skull, ömsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
