Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade, en annan del deremot i behof af hvarjehanda
förklaringar, såsom lämpade efter omständigheterna och ej ett
direkt och pålitligt uttryck af saken — då kunde han väl finna
något svar. Ifall han då föresatte sig att antaga, att Gud vore
allsmäktig, så skulle han citera alla de otaliga ställen der
detta adjektivum tillägges Gud, samt härvid tillkännagifva, att
här vore orden tydliga, utan behof af förklaring, ingen
allegori, men sjelfva den rena, eviga sanningen. Alla händelser
då, der Gud berättas icke vara allsmäktig, utan lidande och
svag, ångrande, narrad, gråtande, öfvergifven o. s. v., skulle
sägas vara så beskaffade, att Gud likväl under allt detta var
allsmäktig, men hade sina orsaker att för tillfället visa sig så,
som berättelsen omtalar; hvaraf följer, att man på dessa
stäl-f len ser Gud endast oegentligt, i en slöja, som hans allmakt
naturligtvis kunde antaga, efter den kan allt. »Det är ett
slags gudomlig maskerad». — För öfrigt bör man lemna den
filologiska underrättelsen, att ehuruväl den heliga Skrift är
ett gudomligt ord, såsom från början till slut ingifven af den
helige Ande, har dock denna ingifvelse (teopneusti) gått
genom jordiska medel, gått genom de synliga skribenterna,
profeterna, evangelisterna och apostlarna; hvarvid det ej kunde
undvikas, att något i den heliga Skrift finnes af dem, såsom
språkegenheter, dunkelheter, måhända också någon gång ett
litet menskligt missförstånd, åtminstone det bruket att kläda
tankarna i tidens rådande smak och hvilket allt hvarken kan
tillskrifvas den helige Ande sjelf, ej heller gälla som gudomlig
och evig sanning. Huru långt nu detta jordiska
»skribentegna» sträcker sig i den heliga Skrift, huru mycket det
inkräktar af teopneustien, det är hvad som billigtvis tillkommer
teologen att gifva vid handen. När man då föresatt sig att
påstå, att Gud är allsmäktig, vore det väl alltför besynnerligt,
om man ej med sina rättigheter och kunskaper som teolog,
skulle kunna bortvisa och undanförklara allt, som strider emot
denna föresats. Detta allt var, om man ville antaga
allmakten. — I fall man åter föresatte sig att säga, att Gud vore
ett fullkomligt godt och välvilligt väsen, så följde man endast
en omvänd metod i citat och förklaringar. Man tog då för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
